- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
25

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

formerna af fri verksamhet, som hafva afseende på de likartade
anlagen, se vi en hänvisning på högre förnuftiga väsenden eller samhällen.

De former af fri verksamhet eller de species af funktioner, vi här
framhållit, äro privata eller sedliga, ty de hafva afseende på ett
sin-ligt material och gå ut på dess ombildning till organ eller medel för
förnuftet. Men det gifves äfven en form af verksamhet, som är
offentlig eller publik, ty hon har icke omedelbart afseende på de
förnuftiga viljornas sinliga innehåll utan på de förnuftiga viljorna sjelfva,
såväl menniskors som lägre samhällens, såvida de höra till ett helt och
inom detta stå i yttre förhållanden till hvarandra, och denna
verksamhet förutsätter såsom sin grund högre personliga väsenden, de
publika samhällena. Hela den verksamhet, som afser att bestämma och
upprätthålla de juridiska rättsgränserna eller de sferer i det yttre, inom
hvilka de aktuela personerna hafva att verka sjelfständigt, fritt och
ostördt af andra, den juridiska lagstiftningens funktioner och den
hand-hafvande verksamheten — åklagande, dömande, verkställande och
straffande — dessa funktioner tillkomma ingen såsom blott menniska och
då tydligen icke heller en förening eller summa af menniskor, ty det,
som icke tillkommer någon enskild af de hopsummerade, kan icke
tillkomma summan; icke heller tillkomma de något privat samhälle, ty vi
hafva sett, att från dem utgår en verksamhet af annan art och alltså
förutsätta de högre väsenden, i hvilka de hafva sin grund och sitt
ursprungliga subjekt, — eller med andra ord, äfven genom dessa
funktioner förverkligas en form af det förnuftigt goda, nemligen rätten,
och hvar och e.n af dessa funktioner äro det rättsligt godas eller
rättssamhällets egen aktualitet i vår verld och i det material, i
hvil-ket de framträda och blifva för den yttre betraktelsen skönjbara.

De fakta, från hvilka vi hittills utgått vid uppvisandet af de
moraliska personligheterna, äro den yttre erfarenhetens. Men det är
redan framhållet, att vi äfven hafva andra, som falla inom den inre
eller förnuftiga erfarenheten. Och äfven af dessa är det ena teoretiskt
och det andra praktiskt. Det förra faktum äro de förnuftiga
förnimmelser, hvilka förutsätta högre förnuftiga väsenden, af hvilka de i oss
äro verkade. Sjelfmedvetandets bestämningar eller former äro
förnimmelser. Eller det, som är hos ett sjelfmedvetande, från detsamma
urskiljes och genom hvilket detta är hvad det är, är förnimmelse.
Men-niskans förnimmelser äro hennes teoretiska andes bestämningar,
funktioner eller yttringar och hafva sålunda sitt subjekt i personen eller
anden. Psykologiska materialismen har visserligen sökt förklara
förnimmelserna såsom bestämningar hos kroppen eller materien, men detta
innebär motsägelse. En förnimmelse är en andlig bestämning—; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free