- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
36

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skan har att göra till sina egna. Häraf denna moraliska magt, som
samhället eger öfver sina organer, en magt, som binder deras viljor
och utesluter allt godtycke. Det är nemligen här endast en handling,
som lagen i hvarje ögonblick fordrar af dem, som positivt bestämmas
af honom, och hvarje annan handling eller lifsyttring är i detta tids—
moment orätt. Det finnes sålunda icke här några alternativ, då
lagen är universel och i hvarje fall förbinder till ett enda, som
samhällsmedlemmen bör göra, såvida han icke skall ådraga sig moralisk
skuld — inför samhället. I arbiträra föreningar deremot finnas
alternativ. De regler, efter hvilka menniskorna der verka, angifva endast
sättet, hvarpå de hafva att nå ett visst sinligt ändamål, men de
sin-liga ändamålen kunna nås genom verksamhet på olika sätt.
Delta-garne kunna här verka på ett sätt, men äfven på ett annat och likväl
vinna ändamålet. Derför kunna äfven deras verksamhetsnormer eller
de regler, som gälla för föreningen, på olika sätt modifieras allt efter
menniskornas olika klokhet, och följaktligen finnas här alternativ eller
mångfaldiga möjligheter, möjligheter till och med bland hvilka
menni-skan icke kan afgöra, hvilken som är bättre än de andra. I
samhället deremot, såsom i allmänhet inom det moraliska lifvet, är i hvarje
fall endast en handling, ett verksamhetssätt möjligt såsom pligt och
rätt, hvarvid allt annat är otillåtet. Dessa personliga förhållanden
kunna icke heller godtyckligt upplösas för den förbindande lagens skull.
Menniskan har absolut förbindelse att lefva i samhället och underkasta
sig dess lagar, emedan samhället är ett verkligt väsen. Deremot eger
hon ingen omedelbar förbindelse att inträda i en arbiträr förening och
icke heller någon förbindelse att qvarstå i en sådan, såvida hon i
densamma har inträdt. Arbiträra föreningar kunna enligt vissa former af
deltagarne eller staten upplösas, emedan de endast äro åtgärder af
mensklig klokhet, hvilket allt icke är fallet med samhällsförhållandena
i vår verld, hvilka äro gudomliga eller i sjelfva förnuftet grundade
institutioner eller förhållanden. — Samhället är icke heller af
menni-skor bildadt, ty redan för att det skall kunna upprättas eller komma
till stånd i vår verld, förutsättes, att menniskorna hafva en känsla
eller ett medvetande af detsamma, en föreställning eller idé oin
detsamma, hvilket således måste vara ett ursprungligt innehåll i deras
medvetande. Och utan en känsla eller ett medvetande af samhället,
som alltså är ursprungiigare och förutsättes, är det för meuniskan icke
möjligt, att förverkliga det på jorden, — såsom hon icke heller kunde
ega någon möjlighet, än mindre någon förbindelse, att förverkliga
Guds rike på jorden, såvida icke detta vore i sig sjelft verkligt, men
likväl invärtes i henne. Så är ock hvarje behof af samhället, hvaije

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free