- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
38

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hället uppkomma, förutsätter alltså samhället såsom omedelbart
förbindande kontrahenterna att ingå detsamma och såsom äfven
bestämmande dess innehåll. Men visserligen är det genom tvåsidiga
rättshandlingar, fördrag eller kontrakt, som samhällsförhållanden, såsom t.
ex. förhållandet mellan makar, uppstå i tiden, men detta kan endast
betyda, att menniskorna göra ett sammanstämmande uttryck af sina
viljor, hvarigenom de förklara sig pligtiga att tjena samhället, som hos
dem är ett möjligt motiv. Samhället sjelft kan derigenom icke
uppkomma, då dess personliga ande såsom Guds och menniskans är evig.

Slutligen hafva de personliga förhållanden, som vi kalla
samhällsförhållanden, i motsats mot arbiträra förhållanden, äfven ett
omedelbart förnuftigt ändamål. Jemte det de personer, som stå i dessa
förhållanden, hafva sina egna förnuftiga väsenden till sina ändamål, hafva
de äfven ett högre personligt väsen till ändamål, samhällets, hvars
aktualitet de med sina handlingar sålunda förbindas att åsyfta. Och
något annat får icke menniskan åsyfta med sina handlingar eller sätta
såsom deras ändamål än personliga väsenden. Allt annat måste
nedsättas till vilkor och medel för dessa.

Härefter öfvergå vi till de rättsförhållanden, som äro faktiskt gifna,
för att äfven i dem finna ett bevis för samhällets personlighet. Med
rättsförhållande förstå Vi det förhållande, som eger rum mellan ett
berättigadt subjekt, som har tillåtelse att företaga och utföra
handlingar, samt ett eller flere förpligtade subjekt, som hafva mot de
nämnda handlingarna svarande förbindelser. Här uppstår nu den
frågan, hvad de faktiskt gifna rättsförhållandena förutsätta för sin
förklaring. Det första, som gör detta förhållande möjligt, måste såsom
vid hvarje annat vara en relationsgrund, en hos de väsenden, som stå
i relation till hvarandra, identisk och gemensam bestämning, som
håller dem förenade. Utan en sådan enhet knnna de ej tänkas stå i
förhållande till hvarandra. Och då det förhållande, hvarom här är fråga,
är praktiskt samt ett rättsförhållande, så måste relationsgrnnden vara
grnnd i praktisk mening, d. ä. en praktisk lag och närmare bestämdt en
rättslag. Denna lag är närmaste förutsättningen och grunden för det
förhållande, hvari samhällsmedlemmarna stå till hvarandra, äfvensom för
de rättigheter, som de i detta förhållande hafva. Relationsgrnnden
åter eller rättslagen kan icke vara något blott formelt eller en generel
enhet, ty hvarje sådan är nödvändigt ett fullt verkligt och individuelt
väsen, uteslutande från en sida betraktadt. Sedd i sin fullständighet
är sålunda bestämningen ett väsen i egentlig mening och såsom grund
för ett förnnftigt förhållande ett förnuftigt eller personligt väsen, som
till sitt innehåll har de väsen, som stå i relation till hvarandra, och är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free