Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bet goda måste för menniskan, som är ett ändligt lefvande väsen,
få form af verksamhet. Vi taga derför i betraktande detta begrepp i
allmänhet för att se om någon bestämning är för detsamma ocb
sålunda äfven för det goda såsom verksamt väsentlig och som kan gifva
den specifikation, vi åsyfta.
Med verksamhet beteckna vi först och närmast förändring. Hos
det väsende, som vi tillägga verksamhet, se vi en bestämdhet följa på
en annan, som på något sätt är den förra olik, hvilken succession i
sättet att vara är förändringen. Men denna succession kunde
antingen betyda ren vexling, ombyte af bestämningar, d. ä. att en
bestämdhet inträdde och sedan lemnade rum för en annan, som med henne ej
egde sammanhang o. s. v., eller ock att väsendet eller dess
bestämningar endAst ändrade form? Verksamheten må väl hafva en sida, som
sammanfaller med vexlingen, men detta kan endast vara hennes lägre,
ofullkomligare och negativa sida. Det positiva och egentliga i
verksamheten kan hon icke vara, emedan derigenom allt sammanhang, all
kontinuitet och all enhet hos det verksamma väsendet vore upphäfd
och derrned äfven väsendet sjelft. En mångfald kan ej tänkas utan
sammauhang, ty hennes moment sammanhållas och uppbäras icke af
någon enhet. Mångfald betyder samvaro af bestämningar inom ett helt,
som gifver sammanhang. Likaledes måste moment, som vexla, falla
inom en enhet eller ett helt. Men det hela kunde föreställas vara en
form, som trädde fram i hvarandra motsatta specifikationer eller som
kunde emottaga än det ena innehållet, än det andra? Formen vore
sålunda en och densamma och utgjorde enhet och sammanhang, och
förändringen bestode i ombyte af olika innehåll eller mångfald hos den
ena och samma formen. Ett sådant antagande visar sig dock vid
närmare betraktande vara motsägande och orimligt. Ty då form och
innehåll, enhet och mångfald, här äro ursprungligenskilda eller utan
förening, så finnes ingen grund, hvarför de skulle träda i relation till
hvarandra. Tvärtom är detta en otänkbarhet. Men äfven om man
antoge det omöjliga eller att de, som icke ursprungligen hörde till ett,
kunde träda i beröring med hvarandra, så skulle deraf följa, att de
såsom absolut motsatta upphäfde eller negerade hvarandra. Dessutom
antages här mångfalden vara verklig före sin bestämdhet af formen,
hvilket är otänkbart, emedan han saknar enhet eller sammanhang,
som är en lika väsentlig sida hos det verkliga, som mångfalden. Lika
så är enligt antagandet formen verklig före mångfaldens upptagande i
densamma, hvilket är lika omöjligt, då han saknar bestämningar. Detta
vore dessutom en form, som för intet verkligt vore form, hvilket är
orimligt. Såväl enhet utan mångfald, som mångfald utan enhet, är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
