Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom vi redan förnt sett, motsägande. Men äfven om man antoge
det omöjligas möjlighet eller att en af de begge faktorerna vore
verklig genom sig, så följer deraf den andres overklighet. Ty kunde
mångfalden vara verklig utan enhet, så hörde detta till det verkligas väsen,
hvaraf följer, att enheten eller formen ej är verklig. Ar åter enheten
verklig utan mångfald, så följer deraf den senares overklighet. Icke
heller är mångfalden förklarlig ur enheten genom produktion och
om-vändt icke heller enheten ur mångfalden, då produktion icke
kantänkas. Det återstår alltså, att enhet och mångfald äro lika ursprungliga
och verkliga genom hvarandra samt olika sidor eller synpunkter, från
hvilka samma väsende betraktas, nemligen antingen från subjektets
eller bestämningarnas.
Den andra möjlighet, som vi uppställde, var, att förändring kunde
betyda, att innehållet vexlade form för väsendet. Väsendet sjelft är
då kontinuiteten i hvarje vexling af bestämningarnas form. Vi gå nu
att lemna en analys af verksamhetens begrepp. Det är tydligt, att
verksamhet förutsätter ett väsende, en kraft eller förmåga, som
frambringar verksamheten eller förändringen. Denna kraft framträder
såsom enheten i många verkningar eller funktioner. Men jemte det att
verksamheten förutsätter en förmåga, som verkar, förutsätter hon
äfven ett objekt, hvarpå denna förmåga eller kraft verkar och hvari
hennes verkningar yttra sig. Och kraften är kraft, endast såvida hon
bestämmer det nämnda objektet eller materialet, som å sin sida äfven
förutsätter kraften.
Men hur hafva vi att uppfatta denna kraft samt verkningarnas
och materialets förhållande till henne? Kraften måste för det första
hafva bestämningar, vara konkret eller individuel, ty eljest kan hon
icke framträda i olika bestämdheter eller vara och verka på olika sätt,
hvilket ligger i hennes begrepp såsom kraft. Det som saknar
bestämningar är på intet sätt och är således overkligt, ehuru det kan vara
en genom abstraktion uttagen sida hos ett verkligt och således ett sätt,
hvarpå detta såsom verkligt är. Men vidare måste kraften, såvida
hon skall kunna vara en princip, vara sjelfständig eller grund till sig
sjelf och grund till sina bestämningar. I annan händelse vore hon
sjelf verkning eller produkt af ett annat, hvilket dock strängt taget
strider mot hennes begrepp. Men är kraften sjelfständig, så är hon lif
eller organism, d. ä. ett organiskt eller lefvande väsen. Lifvet är
nemligen sjelfständig eller principiel verklighet, ty det är icke effekt af ett
annat eller genom det verkligt, och vidare är det ett helt för sig eller
individuelt bestämdt af bestämningar, som det har till sitt innehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
