- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
53

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller organ, och om det hela är vegetativt eller animaliskt lefvande, så
genomgår samma form af lif hela väsendet och dess bestämningar. Om
nu det hela är personligt, så måste äfven dess bestämningar vara
personliga, hvaraf följer, att, om de under annan form visa sig för oss,
detta måste hafva sin grund i vårt förnimmandes ofullkomlighet och
brist. Men att det, som innehålles i vårt sjelfmedvetande, är
sjelf-medvetande väsenden, följer dessutom ur analysen af sjelfva detta
innehåll. Det kroppsliga eller materien är nemligen kraft eller krafter,
emedan hon kan åstadkomma och emottaga intryck, d. ä. verka och
lida eller vara princip till förändring; dessa krafter äro organiska eller
lefvande väsenden, hvilka åter äro förnuftiga och personliga väsenden
enligt den undersökning, som vi ofvan anställt. Men dessa väsenden
äro till för oss blott såsom förnumna eller såsom vårt medvetandes
bestämningar och under den form, de då fa genom detta.

Den ursprungliga grunden, ändamålsorsaken, till vår verksamhet
och utveckling, och vi hafva sett att äfven verldens utveckling är
men-niskans, är närmast vår egen ursprungliga ande, men äfven de högre
förnuftiga väsenden, som bestämma densamma. Och den i
verksamheten och således äfven i det goda såsom verksamt ingående
bestämningen, som kan gifva en specifikation af detsamma, måste blifva det
objekt eller material, hvarpå verksamheten har afseende och som,
såsom vi funnit, är från henne oskiljaktig. Hvilka äro alltså de olika
lägre sferer, de olika objekt eller material, för hvilkas fria förändring
eller bestämbarhet särskilda förnuftiga väsenden förutsättas såsom
grunder? Svaret på denna fråga skall föra oss till de olika formerna af
det förnuftigt goda och dermed till föremålen för praktisk filosofi.

Det första, som menniskan, då hon utvecklat sig till fullt
personligt lif, finner vara ett material för sin verksamhet, är hennes sinlighet.
Hon har då ett lifsområde, det förnuftiga, och ett annat, det sinliga,
som bör det förra underordnas. Till en del underordnar sig väl
sin-ligheten sjelf under förnuftet och befrämjar dess utveckling för henne,
men i det hela lägger dock siniigheten hinder i vägen för det förras
sjelfständighet och niagt hos henne. Moraliskt ond är nu menniskan,
dels om hon icke undanrödjer detta hinder, då det är för henne
möjligt, och dels om hon underlåter att gifva siniigheten en hos henne
möjlig bestämdhet, som förnuftet fordrar, och dels slutligen om hon
positivt och afsigtligt bestämmer siniigheten i en riktning, genom
hvil-ken hon tager skada till sitt personjiga eller förnuftiga lif. Ett
material är alltså siniigheten eller en verklighet, som kan och bör på olika
sätt bestämmas med afseende på menniskans andliga innehåll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free