Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande till henne, att hon har förbindelse att bestämma henne med
af-seende på sitt förnuft.
Sinligheten i den mening, vi nyss angifvit, är na ett material för
praktisk verksamhet. Ty redan för det sinliga lifvets bestånd
behöf-ver detta material en viss ordning och bestämdhet; krafterna måste
bestämmas så, att de harmoniskt samverka för det hela såsom
ändamål, och tingen måste bearbetas så, att de äro medel för detsamma.
Men framträder hos menniskan intressen och ändamål, som sträcka
sig öfver det sinliga lifvet, så blifver detta sjelft i sin helhet vilkor
och medel eller material för dessa.
Efter hvilken bestämningsgrund är det således, som det nämnda
materialet, sinligheten, bör ordnas? Många förhållanden mellan
sin-lighetens krafter äro möjliga och af dessa är ett det rätta och som
sålunda bör vara verkligt. Hvilken är nu den bestämningsgrund, som
bestämmer detta? Eller hvilket är det goda, som genom sinligeteu
såsom material bör åsyftas och förverkligas? Då materialet här är
menniskans sinligt individuela bestämdhet, så måste det goda, som i
och genom detsamma aktualiseras, närmast vara hennes eget förnuftiga
väsen. Detta väsen är nu verksamt på menniskans förnuftiga vilja
och i och genom henne på sinligheten, hvilkens krafter ordnas med
afseende på det förnuftiga lifvets högsta möjliga sjelfständighet och
magt hos menniskan. Betrakta vi sålunda menniskan inom sig sjelf
eller utan afseende på andra väsenden, så finna vi hos henne en lägre
sida och sinlig, hvilken såsom material för en högre och förnuftig
måste af henne bestämmas och beherskas. Och det goda, som hon
genom denna verksamhet åsyftar, är det sedligt goda, emedan
materialet för detsamma är sinligheten. Den första form af det goda, till
hvilken vi komma, då vi gå ut från menniskan, är således det sedligt
goda, hvilket är den högsta möjliga aktualisationen af menniskans
väsen eller förnuftets högsta möjliga aktualitet uti det sinliga såsom material.
Men vid sin verksamhet för det godas aktualitet kommer
menniskan äfven i förhållande till andra menniskor. Och när de träda i
denna relation till hvarandra, finna de sinliga moment eller krafter, som
hvarken äro den enes eller den andres uteslutande material utan fleres
gemensamma. Vi komma sålunda här till ett sinligt material för
gemensam samverkan af flere viljor, hos hvilka det är en identisk
bestämdhet. Och det gifves olika species af sinliga material för en
sådan samfäld verksamhet. Hvilket är nu det goda, som åsyftas med
denna verksamhet och som ytterst är hennes princip och grund? Eller
hvilka äro de förnuftiga väsenden, som ytterst ega de nämnda
materialen och som med afseende på dem äro verksamma för att göra dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
