- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
56

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till nödiga vilkor och medel för sin högsta möjliga aktualitet för
men-niskan? Vi hafva redan i den föregående delen af vår uppsats visat,
att dessa väsenden äro de privata samhällena, som således äfven äro
det goda för menniskan och det sedligt goda, emedan de verka på
samma slags material, som den enskilda menniskan, och för samma
särskilda ändamål, sinlighetens bestämmande till organ och medel för
förnuftet.

Vi hafva nu uppvisat en form af det goda, sedligheten, och
der-med äfven objektet för praktiska filosofiens första hufvuddel, sedeläran.
Sedeläran är vetenskap, försåvidt hon är system af begrepp, som följa
ur en princip, och filosofisk vetenskap, emedan dessa begrepp till sitt
innehåll hafva personliga väsenden; vidare är hon praktisk vetenskap,
emedan hon betraktar dessa väsenden ur synpunkten af det goda för
menniskan, och slutligen är hon skild från andra möjliga former af
praktisk filosofi derigenom, att det material, genom hvilket det goda, som
är hennes objekt, förverkligas, är sinligheten eller sinliga krafter.

De material för fri verksamhet, till hvilka vi härefter komma,
måste tillhöra den förnuftiga verklighetens område, aildenstund vi nu
sett, att hela den sinliga verkligheten är material för en enda form af
det goda, sedligheten. Det verkliga, som för oss är gifvet, är
nemli-gen antingen det sinliga, sinliga krafter, eller ock det förnuftiga. Men
det förnuftiga är, såsom vi haft tillfälle att se, personliga väsenden
eller förnuftiga viljor, hvilka såluuda biifva det andra materialet. Meu
nu uppstår den frågan: hur kan det förnuftiga eller förnuftiga viljor
vara ett material eller ega möjligheten att på olika sätt
bestämmas? Att det sinliga är på olika sätt bestämbart, är tydligt, då det
är ett potentielt och sålunda äfven yttre innehåll hos menniskan. Men
det förnuftiga deremot eller förnuftiga viljor, soin är ett aktuelt och
inre, synes icke kunna vara ett material såsom det blott sinliga? Det
är visserligen otvifvelaktigt, att det fullt aktueia och inre icke är
bestämbart och föränderligt. Det aktueia och dermed äfven inre i
egentlig mening är endast på ett sätt och kan icke vara på ett annat. Ty
hvad det verkliga här är i sig sjelft, detsamma är det äfven för sitt
subjekt och sålunda är dess bestämdhet väsentlig och nödvändig. Men
likväl är det förnuft, hvarom här är fråga, ehuru ett aktuelt och inre,
i viss mening bestämbart. Vi afse nemligen icke här förnuftet såsom
sådant, ty detta är hvarken genom sig sjelft eller genom annat
föränderligt, utan förnuft i ändlig mening. Det ändligt förnuftiga
väsendet kan dock, ehuru ett för sig aktuelt, förändras med afseende på
ett för detsamma yttre och potentielt, eller viljorna kunna bestämmas
med afseende på sitt förhållande till hvarandra och till sitt innehåll,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free