Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«
som är yttre. De kanna nemligen hålla sig aktuela i ett förhållande
till hvaranura eller icke och med afseende derpå vara bestämbara.
Men de förhållanden, hvari viljor kanna stå till hvarandra, äro
två-faldiga. De kunna nemligen stå i yttre förhållanden till hvarandra,
d. v. s. viljor kunna framträda i den sinliga verlden och inoni henne
stå i vissa relationer till hvarandra och i detta afseende betraktade
äfven vara ett material, för så vidt som dessa förhållanden kunna så
ordnas, att de blifva vilkor för en form af det förnuftigt godas
aktua-litet för menniskan. Men viljor kunna äfven stå i inre förhållanden
till hvarandra och äfven i detta afseende betraktade vara ett material,
som förutsätter en personlig bestämningsgrund, hvilken för menniskan
är det goda.
Vid de yttre personliga förhållandena, som bestämmas och
ordnas af de offentliga eller publika samhällena, tagas endast i
betraktande de förhållanden, i hvilka väsendena böra stå till hvarandra utan
direkt afseende på deras sinnesförfattning. Här afses således
omedelbart endast deras handlingars yttre halt eller att väsendenas i det
yttre framträdande verksamhet är sådan, att hon icke kränker andras
frihet och rätt eller det offentliga samhällets i de positiva lagarna uttryckta
ändamål. Äfven de publika samhällenas vilja är visserligen, att deras
medlemmar skola handla efter inre, förnuftiga motiv, men då det
timliga samhället eller samhället i vår verld, hvilket närmast är dess
styrelse eller representant, icke kan tränga till menniskornas inre, så
måste det ledas af den grundsats att tillåta, auktorisera och skydda
ali fri verksamhet inom samhället, hvilken icke är bevisad vara
oförenlig med andras rätt eller samhällets lag och ändamål, men öfverlåta
allt annat åt väsendenas eget afgörande, äfven om detta skulle strida
mot deras egna omedelbara lagar.
Vid de inre personliga förhållandena deremot, hvilka ytterst
bestämmas af religionen eller Gud, afses i första hand den iure sinnes^
stämning eller den anda och sinnesförfattning, som de ändliga väsendena
böra hafva i sitt förhållande till hvarandra och till det oändliga väsendet.
Här gäller budet: allt hvad I viljen menniskorna skola göra Eder, det
gören I ock dem, — eller här afses, att väsendena skola hysa den sanna,
kristliga kärleken till Gud och till hvarandra. Väsendena betraktas
här såsom medlemmar i det religiösa riket och i detta rike kan ingen
vara lem, som icke älskar Gud, allas fader, öfver all ting och alla
ändliga personer, sina bröder, såsom sig sjelf.
Den lägre form af verklighet, som vi förut sett vara i behof af
en högre ordning, är sinlig eller opersonlig, men det material, till
hvilket vi här kommit, är deremot förnuftigt eller personligt. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
