Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garna af ett högre lif, ja ytterst af ett förnuft, som här uppenbarar
sig, emedan all ordning, allt sammanhang och all organisation är
uttryck af förnuftiga väsendens närvaro.
Den form af det förnuftigt goda, till hvilken vår senare
undersökning har fört oss, är rätten eller rättssamhället och i detsamma
hafva vi objektet för den praktiska filosofiens andra hufvuddel, den
rationela rätts läran.
Men det goda, som vi hittills angifvit, är ändligt och förutsätter
sålunda ett högre och oändligt. Redan deri, att de publika
samhällena bestämma endast de yttre förhållandena mellan sina medlemmar,
se vi hänvisningen på ett högre helt, som för dem måste vara möjligt,
samt i och genom hvilket alla väsenden utan undantag vinna sin
allsidiga och totala bestämdhet. Annu återstår ett område, som är ett
möjligt material, och sålunda förutsättes äfven ett väsen, efter hvilket
detta bestämmes. De publika samhällena sjelfva jemte alla andra
ändliga väsenden måste nemligen fullkomligt och allsidigt bestämmas i sitt
förhållande till hvarandra och till det oändliga väsendet, som alltså
blifver den högsta bestämningsgrund, enligt hvilken praktiska
förhållanden ordnas. Sålunda är materialet älven här personliga väsenden
eller förnuftiga viljor, men för det första upptager detta material, till
skilnad från det förra, som äfven var personligt, alla ändligt
personliga väsenden, och vidare bestämmas väsendena här icke endast från
en sida, som till och med blifver yttre och relativ, utan de blifva här
fullständigt bestämda och väsentligen till sina inre förhållanden.
Rätten framträder i vår verld närmast såsom en form, ofullkomligt och
abstrakt, och sammanfaller med de yttre personliga förhållanden, som
regleras och ordnas, ehuruväl han i sig sjelf måste såsom allt verkligt
hafva individualitet, och väsendenas ursprungliga bestämdhet af densamma
vara fullt konkret. Det förutsättes derför ett förhållande mellan
väsendena, vid hvilket den söndring, isolering och motsats, som i det
hela utmärker den rättsliga bestämdheten, ehuruväl äfven denna är en
form af sammanslutning, försvinner. Alla väsenden måste här tänkas
gå tillsammans till ett enda organiskt helt i det väsende, som är
deras högsta goda. Det kan icke vara endast partielt eller från en
synpunkt, som väsendena här bestämmas, utan alltomfattande blifver deras
bestämdhet, ty hon måste sträcka sig till hvarje väsende i sin helhet,
alldenstund det bestämmande väsendet här är den organiska enheten
af alla andra.
Det goda, till hvilket vi komma med utgångspunkt från det nu
angifna verksamhetsmaterialet, är det religiöst goda eller religionen,
hvilken sålunda blifver föremål för den praktiska filosofiens högsta del,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
