- Project Runeberg -  Om den praktiska filosofiens föremål religionen, sedligheten och rätten /
66

(1870) [MARC] Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sam efter sitt sanna väsen såsom sin lag och sitt ändamål för att *
förverkliga sig i och för sina medlemmar, derigenom att dessas fria,
yttre förhållanden till hvarandra ordnas.

Såsom det gifves etiska rättsförhållanden gifves det äfven
juridiska och dessa förutsätta ett högre förnuft, rätten såsom sådan, i
hvilket de hafva sin grund. Detta förnuftiga väsende så$om
bestämmande de viljor, som ingå i förhållandet, är den juridiska rätten till
sin idé eller i objektiv mening, hvaraf följer att rätten i och för oss
eller i subjektiv mening är dessa viljors eller medlemmars fria yttre lif
såsom bestämdt af det nämnda väsendet Rätten i absolut mening är
sålunda ett medvetande, med hvilket andra väsendens medvetande, de
som utgöra det nämnda förhållandets leder, hafva att så vidt möjligt
är öfverensstämma, och vidare en vilja, i hvilken andra viljor hafva
sin lag och sin organiska enhet Af detta förnuftiga väsen får det
juridiskt rätta i vår verld, de positiva lagarna, och all verksamhet,
vare sig offentlig eller enskild, som är antingen positivt normerad
eller ock begränsad af dessa lagar, äfvensom alla rättsinstitutioner, sin
helgd oeh sin juridiskt förbindande kraft, ty intet annat kan förbinda
eller gifva helgd än det, som i sig sjelft är heligt eller personligt och
i det helgade innehålles.

Hvad religionen beträffar, så hafva vi redan förut i allmänhet
angifvit hennes begrepp. Hon är Gud såsom bestämning hos de
ändliga väsendena. Men såsom de ändliga väsendenas innehåll kan Gud
från tvänne synpunkter betraktas, nemligen dels såsom deras tillvaros
yttersta grund och dels såsom deras utvecklings högsta lag och
ändamål. I förra fallet betraktas Gud l:o) såsom den yttersta
förutsättningen för de ändligt förnuftiga väsendenas aktualitet för sig sjelfva
och för hvarandra och äfven såsom grund derför, att deras ändliga verldar
vunnit aktualitet för dem samt form och gestalt för deras med vetanden.
Gud betraktas sålunda här såsom det ändligas yttersta orsak eller
skapare. Men Gud betraktas här äfven 2:o) såsom den nödvändiga
förutsättningen för de ändliga väsendenas fortvaro. I sådant fall är han
substans, grund till all perduration i det ändliga, eller upprätthåliare. Men
religionen betecknar icke Gud uteslutande från någon af de nämnda
synpunkterna utan angifver honom väsentligen såsom bestämning hos
de ändliga väsendena såsom sig utvecklande och såsom grund, lag och
ändamål för denna utveckling. Men de ändliga väsendenas utveckling
är antingen teoretisk eller praktisk. Åfven för den förra, som
försiggår med naturens nödvändighet eller ofritt, är Gud lag och ändamål.
Det gifves sålunda ett område af menniskans lif, inom hvilket hon är
med oemotståndlighet bestämd äfven af Gud, ty af honom såsom lag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehprakt/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free