Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nuftet, med hvilket det är identiskt« endast är ett. Men då å andra
sidan den praktiska filosofien omfattar tre särskilda vetenskaper« så
förutsätter hon äfven tre särskilda objekt, d. ä. en mångfald hos det goda
jemte det att det är ett Frågan blifver nu huru de begge
fordringarna, att det goda både skall vara ett och likväl mångfaldigt, skola
förenas.
Det är tydligt, att, då vi tala om olika former af det goda, vi
dermed icke kunna afse en indelning af detsamma i logisk mening.
Membra i en sådan indelning äro nemligen motsatta eller falla utom
hvarandra, ehuru de förutsätta ett helt, som de tillhöra. Men såsom
vi sett, kunna icke formerna af det goda fattas såsom motsatta. Det
goda är dessutom enligt såväl förståndets som praktiska intressets
fordran individuelt och kan derför icke vara för.emål för en indelning, ty
endast det i något afseende obestämda kan indelas. Ar sålunda det
goda individuelt, så är det ett enda odelbart helt. All koordination
måste följaktligen uteslutas från det goda, ty i annat fall blifver det
icke ett, liksom det icke heller såsom mångfaldigt får fullkomligt
sammanhang. De tre formerna af det goda vore då sammanhängande
genom generela bestämningar eller genom sin form, men uteslöte
hvarandra genom sina speciela bestämningar eller genom sitt innehåll,
ehuru-väl de förra eller formen hänvisade på ett reelt helt. Det goda blefve
påledes hvarken ett enda och icke heller hade det inom sig
motsägelselöst sammanhang. De tre formerna af det goda kunna icke heller stå
till hvarandra i förhållande af subordinåtion, ty äfven i sådant fall
upphäfves det godas enhet och sammanhang. Och såvida den praktiska
filosofien skall omfatta tre sjelfständiga vetenskaper, så måste dessas
föremål äfven vara sjelfständiga. Men ehuru formerna af koordination
och subordinåtion synas medgifva en mångfald inom det goda, så
upp-häfva de dock denna mångfalds sjelfständighet, jemte det att de
upp-häfva det godas enhet äfvensom det fullständiga sammanhanget inom
mångfalden.
Vidare far den ena formen af det goda icke heller fattas såsom
nödvändig för den andras fullständighet eller såsom komplement till de
andra och ej heller någon såsom blott vilkor för de andras realisation.
Äfven i sådant fall blifva de icke alla fullt sjelfständiga och äfven
deras enhet och sammanhang upphäfves dermed. Lika motsägande är
det äfven att fatta de tre formerna såsom grader. I sådant fall kunde
det goda icke fattas såsom ändamål för lifvet. Ty grader äro
gränslösa, så att hvarje grad förutsätter en annan antingen högre eller lägre
i oändlighet. Men det lif, som skulle aktualisera det goda, vore i
sådant fall öfverlemnadt åt en oändlig progress och hade sålunda intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
