Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål. Det vore då icke heller ett helt, ehuru grader förutsätta ett helt,
hvaraf de äro grader, och ej dess mångfald sjelfständig och icke heller
dess sammanhang motsägelselöst. På en sådan ståndpunkt måste man
vidare konseqvent antaga all verklighet i och för menniskan vara af
en art. Men derigenom får den form af lif, som antages såsom god,
endast en arbiträr grund för viljan. Alla former af lif måste här hafva
samma karakter, så att, om en möjlig form eller yttring af lif är god,
alla äro det och att likaså, om en är ond, alla blifva onda. Man
drifves med ett ord hftr till det resultat, att någon skilnad mellan godt
och ondt, rätt och orätt icke finnes. Men härmed är den praktiska
filosofien upphäfd. Vi se sålunda, att det goda icke heller kan hafva
grader eller att dess form icke kan vara gradation.
Den fråga, vi här måste besvara, blitver alltså den: hvilken är
det godas form och, då till detta goda såsom vi sett hör mångfald,
hvilken är formen särskildt för dess sammanhang? Denna form måste
vara sådan, att han å ena sidau icke upphäfver den praktiska filosofiens
enhet och å andra sidan icke heller hennes olika discipliners
sjelfstän-dighet.
Att det goda icke kan hafva någon af de ofvan angifna formerna
följer af det resultat, till hvilket vi förut kommit, att det goda är
förnuftig verklighet och att det förnuftigas form är en annan än det
sinligas. Den förnuftiga verkligheten är samstämmig och sålunda är
äfven det goda inom sig samstämmigt och så äfven dess former.
Erfarenheten visar också, att ett väsen icke kan vara sedligt utan att
vara religiöst och tvärtom. Men detta vill med andra ord säga, att
sedligheten ingår i religionen och likaledes religionen i sedligheten. Och
likaså måste hvar och en, som lefver ett sedligt och religiöst lif, äfven
lefva ett rättsligt eller han kan derigenom ej komma i strid med
rätten. Och när den, som omedelbart har att verka för rätten, fullföljer
rättens fordringar, så fullgör han dermed äfven religionens och
sedlighetens. Men detta, som med vår erfarenhet öfverensstäminer, är
förklarligt med det vilkor, att religionen och sedligheten ingå i rätten, jemte
det de innehållas i hvarandra, och att likaledes den senare innehålles
i de förra och detta utan motsats eller strid. Man kan ej fatta det
så, att religionen eller Gud ställde vissa fordringar på menniskan,
rätten andra och att slutligen sedligheten innehölle åter andra
förbindelser, som icke inginge i de förra. Detta skulle innebära, att de
praktiska ideerna vore för hvarandra främmande och någon grund, hvarför
dessa trenne slag af fordringar icke komma i strid med hvarandra,
kunde då icke tänkas. Tvärtom måste de förbindelser, som följa af
religionens idé, i sig innehålla alla de förbindelser, som följa af rättens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
