Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sedlighetens och likaså omvändt. Hvaije högre förnuftigt väsen
förbinder menniskan till alla pligter. Men detta förutsätter
sammanhang mellan väsendena. Erfarenheten visar också, att om sedligt lif
finnes hos en menniska eller hos ett visst folk och hos det vunnit en
högre utveckling, jemväl religiöst lif hos samma väsende är verkligt
och har en högre aktualitet samt äfven tvärtom. Och likaså om en
form af förnuftigt lif står lågt hos ett väsen, så lida deraf äfven de
andra. Så är också osedligt lif från en annan synpunkt äfven
irreli-giöst och tvärtom. Förbrytelse mot en förnuftig vilja eller lag måste
innebära förbrytelse mot alla. Men detta hänvisar på det innerligaste
sammanhang mellan religionen och sedligheten. ’ Och erfarenheten visar
äfven, att rätten icke är främmande för religionen och sedligheten utan
tvärtom är af dem beroende. En stat kan t. ex. ej utveckla
rättsmedvetandet hos sina medlemmar och göra detta gällande i deras lif,
om dessa icke hafva aktning för sedlighet och religion eller om sedlig
och religiös kultur icke finnes hos folket och dess medlemmar, hvilka
äro statens material. Hos ett sådant folk kan staten ej skydda och
upprätthålla rättsgränserna och ej heller finna de organ, som rätt
verka för hans ändamål. Derför ega också staterna, ehuru de
omedelbart verka för rätten, intresse för religionen och sedligheten och
måste derför befrämja dessa ändamål för att vinna aktualisationen af
sina egna. Deras eget lif och bestånd i vår verld måste deraf bero.
Men häraf se vi, att rätten nära sammanhänger med religionen och
sedligheten, liksom vi nyss sett dessa hafva sammanhag med hvarandra.
Men derigenom, att de tre formerna af det goda äro
sammanhängande och samstämmiga, upphäfves icke deras sjelfständighet. Liksom
de sedliga väsendena faktiskt komma i förhållande till hvarandra utan
att förlora sin sjelfständighet, så träda de också vid fullföljandet af
sina sedliga ändamål i förhållande till staten, som de i sig upptaga
och med hvilken de ingå i organiskt sammanhang, men förspilla
derigenom icke sin sjelfständighet, lika litet som staten derigenom lider
inskränkning i sin. Erfarenheten visar tvärtom, att de derigenom vinna
sjelfständighet i sitt lif. Så träder också staten i förhållande till ett
system eller ett organiskt helt af stater och blifver i detta hela
inför-lifvad, utan att hans sjelfständighet deraf lider. Äfven här visar
erfarenheten tvärtom, att, om det förnuftiga lifvet är gällande hos detta
väsende och framträder i sin sjelfständighet hos lemmarna, detta äfven
kommer den inträdande staten till del och likaså, att, om det förras
och dess medlemmars sjelfständighet och lif är lågt, äfven den senares
lif och ändamål derigenom hämmas. Slutligen bestämmas alla ändligt
förnuftiga väsenden äfven af det religiöst goda eller Gud, utan att den-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
