Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på mig, som satt midt för densamma och stötte kanel
till den hvita mägtiga aftonrätten. E. helsade kort och vände
genast om, men stannade utanför dörren, hvilken han höll
en tumsbredd öppen, och såg på mig. Sedan, när han
hördes komma i förstugan, skyndade jag ur köket, om
ock blott för att dölja mig i skafferiet.
”En tid derefter var all annan inqvartering borta, och
han ensam qvar. Då fick jag flytta upp på ett rum, hvars
dörr han skulle passera i nedgåendet för trappan. En
gång hörde jag honom komma och stanna något utanför.
När han var gången, undersökte jag dörren, och fann
att den stod litet öppen. Sedan blef hon med omsorg
stängd.
”Längre fram på hösten ville min fosterfader hafva
ut en fordran hos Krigskommissariatet, och visste ej hvem
han skulle söka derom; man rådde honom att vända sig
till sin gäst, dess sekreterare. Detta skedde, och föranledde
ett besök af den sistnämnde. Värden var icke
hemma, frun bad honom sitta ned, och jag befann mig
i rummet med handarbete, samt var högst nyfiken att
på nära håll få se — hans mössa. Den var nämligen
elegant broderad med guld; en flicka af mina bekanta
hade sagt att mönstret på detta broderi skulle passa
till en kollerett, och jag ville nu se, för att sedan kunna
rita utaf det ur minnet. Men när jag ville se på
mössan, voro hans ögon, försedda med sina två glas,
fästade på mig. Han slog då väl ner dem nästan lika
blygt som jag; men mönstret blef mig icke tydligt den
gången. Vid afskedet kom han ganska nära — för att
kyssa först fruns hand och sedan min; sådant var väl
icke så ovanligt den tiden, men hade dock här sin betydelse.
Man hade först ansett honom både för förnäm
och högmodig att umgås med värdfolket; nu visade han
sig både fjenstaktig och höflig. Kort derpå blef en bjudning
i huset, föranledd af några bekanta landtboers besök
i staden. Som ett tacksamhetsbevis för den tjenst E.
gjort med anskaffandet af den nämnda liqviden, bjöds
äfven han. Han dansade ej, men då lekar sedan börjades,
ville han vara med, och införde äfven nya från sin
hemort. Detta var något ovanligt och tillfälligt, ty han
hade eljest i hela sitt väsen något blygt, och var af sin
stora närsynthet i allmänhet något litet hvad man kallar
tafatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
