Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den 1 Mars kom E., och frågade om jag, som satt
och sydde, icke skulle gå till de samlade flickorna. Jag
lagade mig genast i ordning, och tänkte få sällskap som
vanligt; men han stannade, var mot vanligheten svartklädd,
i frack på förmiddagen, och såg något högtidlig
ut. En nyfiken fråga sväfvade på mina läppar, men
kom ej fram, och jag gick, utan att ana hvad som var
å färde; vid min återkomst var han borta. När jag åter
tagit mitt arbete, frågade min fostermoder livad jag
skulle säga om E. friade till mig. Jag svarade att det
ej kom i fråga. Hon förklarade då att det verkligen så
var, och att han frågat henne på samvete, om jag icke
redan vore engagerad med någon annan. Hon tänkte
ock att jag möjligen besvarade en böjelse som hon
länge förmärkt hos en landtvärnsfänrik, hennes slägting,
hvars på mig hängande blickar och slösade attentioner
jag äfven sjelf hade med outsäglig vedervilja sett.
Han kom ofta och ville bjuda oss på spektaklet, men
då hade jag gerna förfall, och, så högt jag den tiden
skattade detta nöje, ville jag hellre gå att sätta mig
ensam på vinden, än följa med dit på hans bjudning.
Af pigor och lärgossar kallades han ”köksfänriken”, ty
i det putsade köket kunde han stå eller sitta långa
timmar, om man der hade något att syssla. Nu hade
han likväl en tid hållit sig undan, vid E:s tätare besök;
det påstods äfven att ett par andra icke välkomna
spekulanter gjort detsamma. Hvad nu köksfänriken
angick, så hade jag korta och lätta besked att gifva;
men desto svårare var att besvara den första frågan.
Jag insåg det högst hedrande och fördelaktiga uti denna
förbindelse; ett hopp att komma ur det hus jag länge
funnit för trångt, och i vissa delar äfven för lågt för
mina bättre känslor, ökade värdet af detta anbud. Men
å en annan sida, huru skulle jag med min dåliga uppfostran
och stora okunnighet uti allt som öfvergick mitt
närvarande läge, kunna taga mig ut med hans stora,
som det sades, och jemförelsevis förnäma slägt, samt
blifvande förhållanden? Kamrater, som sågo upp till honom
med stor beundran, hade, när han under julen var
borta, talat om hans förmögenhet och den rang han så
väl genom sina utmärkta kunskaper som genom sin börd
hade att för en framtid påräkna. Huru skulle detta passa
mig, som knapt kunde tala svenska, hvilket verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
