Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min berättelse om detta frieri har varit kanske alltför
prosaiskt fullständig; men det har skett för att tydligen
vederlägga en utbredd sägen, att vår förbindelse
skulle blifvit föranledd af en sjukdom, hvarunder jag
skött E. så väl, att han af tacksamhet efter tillfrisknandet
bjudit mig sin hand. Stunder hafva gifvits då jag
nästan skulle önskat att detta varit’ sant; ty jag hade
dä kunnat tillräkna mig något slags förtjenst af min ovanliga
lycka, och hade ej då, såsom ofta nu, behöft tusen
gånger undra och fråga inom mig sjelf, utan mod att
ställa frågan till honom, hvarför han ville hafva mig.
Men å en annan sida betraktadt, hade partiet då visserligen
icke blifvit utaf. För det första hade min fostermoder
aldrig tillåtit mig att sköta en ung främmande
karl, utan hellre gjort det sjelf, pris vare detta slag
af hennes allmänna stränghet. För det andra var jag,
ehuru uppväxt på en så ringa plats, dock alltför finkänslig,
och stolt på samma gång, att vilja taga emot en
hand som blifvit mig af dylika skäl erbjuden. Om äktenskapets
helighet och vigt hade jag en djup, om än dunkel
aning, långt innan en högre sanningskunskap spridde
sitt ljus deröfver i min själ. Och redan då tänkte jag
såsom nu, att man må göra allt annat för sin nästa af
tacksamhet, men ej lofva att blifva ett med någon annan
än den man kan skänka ett odeladt hjerta. Och lycklig
den som icke hänföres af en fladdrande passion, utan
får bygga sin kärleks lycka på aktningens och ett innerligt
förtroendes fasta grund.
”E. var icke fulla sex år äldre än jag, och för vår
ungdoms skull beslöts att hemlighålla förbindelsen tills
han fick någon bestämd framtidsplan. Vi skulle ock ej
hafva bröllop för än om tre år. Dock spriddes snart
ryktet om vår förlofning, hvilket redan varit i gång innan
jag tänkte deråt. Många trodde att allt skulle stanna
vid en helt vanlig inqvarteringskurtis; men någon
sådan var deremot aldrig å bane. Jag kan icke minnas
att han någonsin yttrade åt mig ett ord artighet eller
beröm förr än sedan vi voro gifta, men då var han desto
mera slösande dermed. Jag kan ock med lefvande sanning
säga, att i tolfte och sista året af vårt äktenskap
räckte hvad man kallar ”smekmånaden” ännu. Ingen
som såg den till djupt allvar nästan brådmognade tjenstemannen
i hans embetes utöfning eller ett främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
