Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
umgängeslif, kunde föreställa sig den älskvärda barnsligliet
livarmed han skalkades i sitt hem. Och aldrig
lemnade han detta, om ock blott på en timme, utan att
taga afsked af sin hustru, som om han rest bort på längre
tid, samt att på lika sätt helsa när han återkom från
embetsrummen, minst tre gånger om dagen, och stundom
deremellan.
”Men jag vill ännu något återgå till vår förlofning.
Denna hade, som jag nu tycker, på mig verkat en ganska
ofördelaktig förändring; defför var det kanske ock
en lycka, att E. under de trägna göromål, som upptogo
hans tid före afresan, hade blott korta stunder, med ifrigt
arbete eftersträfvade, att vara tillsamman med mig. Den
glada frimodighet, hvarmed jag förut yttrat mig om förekommande
ämnen, hade hytt; jag var blifven blyg och
stum. Då han nu bemötte mig med en kärlek så
vördnadsfull som jag aldrig sett eller kunnat tänka, och
som hade jag bevisat en synnerlig nåd med att emottaga
hans anbud af hjerta och hand, kände jag min egen
fattigdom på allt såsom bottenlös. Det var mig som hade
jag emottagit ett ofantligt lån, hvilket jag borde, men
aldrig kunde förränta och betala; och känslan deraf lade
sig tryckande på min själ. Men han, som egde allt hvad
jag saknade, dömde om mitt tillstånd som den mätte om
hungern, den rike om armodet. Sjelf född till alla de
lyckans förmåner som felades mig, hade han under sin
barndom och ungdom blifvit fullastad med ett kunskapsförråd,
hvarefter jag hungrade och törstade. Detta var
honom således ingenting af behof. Han trodde sig hos
mig iinna en god, kanske i någon mån stor natui; det
något vilda deruti var honom nytt och pittoreskt. Mången,
som eger en sjelfständig smak, föredrager det noidiska
landtlifvets friskhet mellan skogar, berg, forsar
och sjöar framför fetare orters bördiga åkrar och klippta
trädgårdar, på hvilka han från späd ålder sett sig mätt.
Bland E:s dåvarande femtio köttsliga kusiner funnos flere
både vackra och rika fröknar, som gerna skulle räckt sin
hand åt den utmärkte ynglingen; och lian skänkte nu en
nästan underdånig hyllning åt den icke rika, icke vackia,
icke uppfostrade borgarflickan i en småstad! Så undeiligt
kan det gå till i verlden. Men Han, som leder
stj ernornas gång och lärt biet att samla vax till byggnadsvirke
samt skådar en gränslös evighet i den flyende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
