Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställt sig. När likväl sådant nu hade händt, fann han
sig vara i mistning af det förtroende å högre ort, som
för en dylik befattning var nödvändigt, derför bad han
i underdånighet om afsked. Denna skrifvelse väckte stort
uppseende, och bref koramo på enskild väg med de mest
smickrande helsningar från konungen, att han måtte återtaga
denna ansökan, och förbida detta eller ett annat
läns ledighet för att blifva ordinarie. Detta verkade dock
på honom mindre än länets innevånares allmänna önskan
att han måtte stanna. Landsstaten och andra ville i deputation
genskjuta konungen på en resa, för att bedja
om E:s om edelbara utnämning, och sä qvarhålla honom;
men han fick veta om denna tillställning och undanbad
sig den med största ifver, under löfte att hellre fortfara
som konstituerad.
”Riksdagen 1823 tog sin början. E. ansåg nödigt
för sig att bevista den. För en mängd angelägna åtgärder
på den plats han innehade var personlig bekantskap
med åtskilliga auktoriteter af icke ringa vigt, och han
hade ej varit i hufvudstaden sedan han tillträdde Landssekreteraretjensten
på våren 1811. Ogerna lemnade han
sitt hem, och min sorg öfver hans bortresa var obeskriflig,
ehuru jag insåg och medgaf att den borde ske.
Denna sorg var ock första steget på den rad af lidanden,
som skulle likt en torntrappa föra min själ genom
mörker till ett högre, för dess växande behof
nödvändigt ljus.
”Riksdagen började på Nyåret, och på våren kom
E. tillbaka för en kort tid, att hålla beväringsmönstringarne.
Under dessa blef lian förkyld, och bröstet angreps
så att han förlorade rösten. Han gjorde allt möjligt
för att återfå den, lydde hvem som ordinerade vare
sig apoteks- eller husmedicin. Han skulle nämligen vara
åter i Stockholm den 9 Juni, och hade blifvit omfattad
med så mycket förtroende, hade äfven af egen lust mycket
att uträtta, så att talförmågan, som han med framgång
förut användt på Riddarhuset, i utskott och inför
konungen, behöfdes ytterligare. Han som eljest aldrig
ville plåstra med sig eller göra någon menniska besvär,
om det kunde undvikas, kom nu hem med vagnsfickorna
fyllda af medikamenter. Och innan ett medel hann göra
sin verkan måste ett annat försökas. När han nu syntes
så förändrad, så orolig och nedslagen, bad jag att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
