Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förde med sig hem märkvärdiga riksdagsmän, biskopar
och andra, och understödde så min egen sträfvan att hålla
mig uppe med ett visst stoiskt mod. Jag tog emot och
samtalade med hvem som kom; det var mig en förfärlig
lust at* ntan sjelfförskoning rifva uti det blödande
såret. Denna spänning räckte nästan tills hemresan anträddes.
På denna hade jag godt sällskap och all nödig
hjelp af d. v. Ryttmästaren S., som befriade mig
från hvarje bestyr. Någonstädes i vägen, jag mins icke
hvar, möttes Domprosten C. J. Knös, som från en hemresa
återvände till riksdagen. Han kom så vänligt till
vagnen, och ville säkert tala några trösteord; men åsynen
af denne vördade man, som min make högt värderat,
verkade en ny häftig skakning, sedan resan börjat
minska den starka själsspänningen. Med detsamma hade
ock mera ömtålighet infunnit sig. Jag visste att denne
man djupt fattade och deltog uti min sorg, och det var
mig såsom ökades, rågades den desto mer af detta möte.
Jag kunde ej höra, ej mottaga ett ord, utan vinkade
honom ifrån mig; och han drog sig tillbaka med tydligt
uttryck af stegrad smärta. För honom, som var bekant
med" det eviga lifvets hemligheter, var den lekamliga
döden mindre hemsk, än en sorg som stötte bort den
rätta trösten. Ett hopp att hos barnen finna en lindrande
balsam i saknadens qval föresväfvade min inbillning.
Men ankomsten till detta hem, som var honom så kärt
— dessa små faderlösa ouppfostrade barn — hans nya
rum, som jag ställt i ordning med fiere saker och öfverraskningar
som skulle fägnat honom — (sedan han sluppit
tjenstgöra som landshöfding, skulle han som Just.
Ombudsman fått tillbringa längre tider i det kära hemmet)
— den ovanligt sköna höst som då var, med blommor
och behag, hvaraf han skulle haft trefnad — o hvad
lidande! Endast när stormar ute rasade och jagfägnade
mig åt att han slapp vara i dessa på resor, eller när
min egen smärta så våldsamt skakat min kropp och själ,
att ett hemskt lugn, en viss förlamning derefter infann
sig, kände jag någon lindring.
”Mellan dessa slitningar skref jag det nämnda långa
brefvet till min svägerska, och den som läste det kunde
väl tänka att mig icke fattades kristlig tro. Under dylika
öfverspända sinnestillstånd inbillar man sig det äf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
