Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven sjelf; men endast det verkligt lefvande består i
längden.
”Under denna djupa sorg, som stundom gick till
förtviflan, uppkommo i min själ många tankar om lifvet
efter detta och huruvida ett sådant verkligen fans, samt
huru man kunde veta om så var. Och om så var i
hvad tillstånd han möjligen kunde befinna sig, som jag
älskade mer än mig sjelf, och som under många år icke
kunnat njuta någon trefnad der icke jag ock var med
honom. I katekesen hade jag läst att ”den som tror han
blifver salig, men den som icke tror han varder fördömd”.
Hvad E. egentligen trodde, visste jag ej, men om han
nu möjligen icke trodde ett och annat af hvad som stod
i katekesen, skulle han då, oaktadt sin exemplariska
lefnad, vara fördömd? Hvarför veta vi då ingenting visst
om det eviga lifvet, i fall det är något? Hvarför blifva
icke de många som tvifla derpå vederlagda och öfverbevisade?
Om det är sant som står i Bibeln, att Gud
talat med menniskor i fordom tid, att änglar från himmelen
visat sig, hvarför händer icke sådant nu då det
så väl behöfdes? Och Bibeln, hvaruti består dess gudomlighet?
Hvarför var judiska folket mera heligt och deras
historia mer gudomlig än grekers och romares? Och himlen,
om eu sådan fins, hvar är den? Det blå, som hvälfver
sig öfver oss, är ju en gränslös rymd full af solar
och planeter. Hvar är då Gud, och hvar lefva hans
änglar? Hvar äro menniskorna efter döden?
”Dessa och andra frågande tankar försatte mig stundom
i rysliga tvifvel, och jag tärdes af en brännande
törst efter upplysning. Min själ famlade hit och dit som
en skeppsbruten, och jag sökte hålla mig fast vid än det
ena, än det andra af hvad jag hört och läst. Men uti
allt detta fann jag motsägelser och stötestenar, som skilde
mitt hjerta från den Gud jag var befalld att älska öfver
all ting. Se här de värsta. En Gud som skapat ett
menniskopar så eländigt att det genast kunde falla i
olydnad och dess följder, som sedan fördömde ett helt
slägte under årtusenden för dessa svagas skull, som vredgades
och hämnades, och måste af en annans blod och
död bevekas och försonas — denne Gud kunde jag alls
icke älska. Jag hade ju varit förenad med en memiska,
som var oändligt mycket bättre än en sådan Gud; ty
denna menniska var aldrig vred, ville aldrig hämnas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
