Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denborg, och huru med anledning deraf jag fått en bok
så oanständig att jag ej kunnat läsa den. Hon förstod
lätt att denna endast var en smädeskrift, och sade att
hon äfven sjelf länge önskat göra bekantskap med Swedenborgs
skrifter, emedan hon kände flere utmärkt dygdiga
och älskvärda personer som trodde på dem. Hon
visste ock hvar sådana böcker kunde erhållas, lofvade
att skaffa dem och bjöd mig till sig när hon snart blef
ensam, så skulle vi gemensamt studera.
”Jag reste på utsatt tid. Det var visst första gången
jag lemnade hemmet sedan återkomsten från Stockholm
i September, och nu hade vi Mars. Jag fyllde
just då 30 år, hade blifvit moder för fyra söner och
fyra döttrar. En delning var nu gjord: mannen, tre söner
och en dotter voro ingångna i evigheten; den äldre
af de söner som öfverlefde fadren hade i Januari blifvit
hämtad vid något Öfver nio års ålder. Jag hade tänkt
att denne skulle i sin snara uppväxt blifva till någon
liten ersättning och tröst. men Herren styrde det bättre.
Tre döttrar och en son voro qvar hos den ensamma, som nu
ock jemte dem hade sin egen försummade uppfostran,
icke blott för timliga förhållanden, utan ett oändligt vigtigare,
det rätta lifvet på grafvens andra sida, en gränslös
evighet, att lefva för.
”Huru länge jag dröjde hos den dyrbara vännen,
har gått mig ur minnet. Det förefaller mig ock nu som
hade hon anskaffat de ifrågavarande skrifterna egentligen
för min skull, ty hennes egen lycka blomstrade ännu i
den fullhet, som vanligen gör beliofvet af andliga ting
mindre känbart. Dock händer äfven, att just under denna
fullhet en längtan efter något säkrare, varaktigare och
bättre nödgar den tänkande menniskan att söka ”det
enda nödvändiga”, att med en lefvande sann Uudsfruktan
förädla och försköna jordelifvets bästa gåfvor. Och
så var det otvifvelaktigt med henne. Hennes stora, rika
hjerta hade blifvit rymligt nog för både verlden och himlen;
derför blomstrar och mognar om hvartannat samma
lycka ännu efter 27 år. Ej en enda länk deraf ärbiuten
inom hennes eget härliga bo, men väl hafva nya
förskönat det, och dessa skola ökas genom förnyade leder.
Dock — ”sorgfri blef ingen pä jorden.” Hon har
fortfarande gråtit med gråtande vänner, samt äfven för
egen del genomgått prof. Sådana äro nödiga till styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
