- Project Runeberg -  Fredrika Ehrenborg : lefnadsteckning /
32

(1873) [MARC] Author: Anna Fredrika Ehrenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

naders oupphörlig kamp med sorgen, och ständiga nederlag
under dess välde, hade hela mitt inre lif blifvit så
främmande för glädjen, att när den nu bröt derin, såsom
ett plötsligt solsken i mörkret, dukade kroppskrafterna
under och föllo såsom en i sommarvärmen omflyttad
plantas blad. Men detta var en sjukdom utan plågor,
ett ljufligt tillstånd af hvila och frid efter qval och
strid. Mod nyfödd lefnadslust och ett outsägligt begär
att veta och verka stod jag åter upp derifrån. Och sedan
fortsattes dessa studier, som från den tiden varit en
outtömlig helsokälla för min själ. Att ändock hvarken
glädjen eller helsan kunnat oafbrutet fortfara, var helt
naturligt, då en syndig natur skulle omskapas och många
tillstötande händelser satte allt på prof. Men Guds ande
hade sväfvat öfver min själs mörker; Herren hade utsagt
sitt: varde ljus — och det vardt ljus. Och ljuset
skulle skiljas från mörkret genom grader af utveckling
och tillväxt. Detta skulle gå genom tillståndsförändringar,
med förnyade reningsmedel och pröfningar. Sådant
är Guds eget arbete, när vi blott villigt underkasta
oss Hans Andas kraft. Och detta arbete fortgår oafbrutet,
tills den nya menniskan, Guds afbild i hans skapade
verk, hunnit upprättas. Då inträder den heliga frid som
kallas sjunde dagen, med Guds hvila och välsignelse.
Men få hinna längre än till dess förgård i korta skymtar
under det timliga lifvet; prisad vare Herren förhoppet
om ett evigt, fullkomligt, der månens ljus skall lysa
såsom solens, och solens sjufaldt.

"Ett lifligt begär att meddela åt andra livad jag sjelf
erhållit och funnit godt är ett af de goda frön som Herren
täckts inså uti min själ. Då jag nämner dessa, må
likväl ingen tro att jag för mig sjelf eller andra vill
dölja det ogräs, som ovännen icke försummat att deruti
blanda. Men då jag icke tvekar att lemna hela mitt
hjertas åker i Allsmägtig hand, skall den ock säkert i
sinom tid blifva rensad, om än en del af det odugliga
måste ”stå qvar till skördetiden”.

”Detta begär att meddela ingaf mig genast en stor
lust att för andra, för goda men med denna sak obekanta
personer, gifva tillkänna den lycka jag gjort, det
medel mot sorgen som skänkt mig så stor glädje och ett
saligt hopp. Jag hade nära vänner och slägtingar, hvilkas
jordiska lycka var sjunken likasom min egen; jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehrenborg/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free