- Project Runeberg -  Fredrika Ehrenborg : lefnadsteckning /
35

(1873) [MARC] Author: Anna Fredrika Ehrenborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes sällsynt lyckliga äktenskap , äfven denna tid uti
sina tre skiften: knoppningen, fägringen och vissnandet —
förlofningen, sammanlefnaden och den tröstlösa saknaden
— tillsammans omfattande en tid af 14 år, eller till dess
hon fyllde sitt 30:de. Fruktsättningen har varit hela
hennes återstående tid af nära ett halft århundrade, eller
intill hennes 80:de år. Den började då hon omsider funnit
sin rätta -tröst och hugsvalelse, och dermed målet dit
hennes själ borde sträfva för att hinna sin eviga bestämmelse
och sin längtans föremål; hela hennes lif har varit
en kedja af skickelser som synbarligen ledt till detta
mål. Hennes okonstlade, vettiga och intelligenta väsen
fängslade redan tidigt en ung man, som stod mycket framför
henne i både uppfostran och medborgerlig ställning, men
som icke dess mindre under hela deras sammanlefnad
altid räknade som sin högsta och oskattbaraste lycka att
liafva vunnit henne. Den utbildning i yttre hänseenden,
som blef en följd af den lefnadsställning hvaruti hon
blef så oväntadt förflyttad, utgjordes ej allenast af kunskaper
och ett finbildadt lefnadsvett samt en stor förmåga
för alla både husliga och umgängesförhållanden, utan
ock af genomträngande insigt uti samt öppet sinne för
allt ädelt och godt, visserligen icke ännu så tydligen
utflödande från den enda sanna rena källan, men dock
liksom förberedelsevis hos henne ingjutna, dels genom
hennes egen gode ande, dels genom den själ som hon
hade så grundade anledningar att räkna som sitt ideal
på jorden. Hennes-tröstlöshet, då hon plötsligen mista -
de detta ideal, var gränslös, och hennes hjertslitande
fråga, huru den Allgode kunde låta ett sådant band få
slitas, och ett sådant stöd, ett sådant efterdöme undanryckas
den som tyckte sig så väl liafva behof deraf, blef
under ett halft års tid obesvarad. Men omsider fann
hon att den hårda pröfningen var icke grymhet, utan
kärlek. Hon hade fästat sig vid sin förträfflige make
med en nästan afgudisk dyrkan, och detta ville den Allgode
i tid förekomma; derför blef hon så tidigt beröfvad
hvad hon hade kärast på jorden, och derför fick hon känna
sig så redlös, ända tills hon hade hunnit med full undergifvenhet
och förtröstan öfverlåta sig uti de kärleksfulla
fadersarmarne. Hon fick då ljus att lysa sig med under
sin bana, och den kraft hon städse bad om, att kunna
fylla sina pligter som Moder för sina barn och som Barn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehrenborg/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free