Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt sin himmelske Fader. Hennes saknad af den
hulde maken mildrades då hon insåg ändamålet med
detta hårda prof, men han har ändock intill hennes
sista andedrag altid stått lika oförgätlig for hennes
Sedan hon hunnit komma till jemnvigt i sin själ,
hvartill en renare och innerligare tro och förtröstan varit
det enda verksamma medlet, var återigen första och främsta
tanken på hennes pligter. Dessa voro i första rummet
mot de barn som blifvit lemnade faderlösa uti hennes
ensamma vård. Barnuppfostran liade altid vant både
hennes lust och hennes fallenhet, och nu hade hon anledning
att egna sig ännu lifligare deråt; hennes arbete
kröntes ock med en utmärkt framgång. Men utom dess
räckte hennes varma hjerta till äfven för andra, och hvar
hon kunde göra godt och sprida välsignelse lekamlig
eller andlig, der kände hon ock sin trojd. Detta vai
hennes verksamhet; men så hade hon ock ett icke mindre
lefvande beliof att söka efter sanning, fonämligast
den högre sanningen. Hon hade altid tid och tillfälle
dertill äfven så länge hon hade omsorger som hon hvarken
borde eller kunde eftersätta, och ännu mer då alla
dessa omsorger voro fullgjorda och hon kunde lefva i
frihet att ställa sina lefnadsförhållanden efter som dei
för henne enskildt passade sig bäst. Hon fann ock omsider
tillfälle att äfven inom det andliga, uti sanningens
tjenst, sprida nytta och välsignelse för andra, och detta
skedde genom en icke så ringa myckenhet utgifna skrifter
Huru hon genom öfvertalande och tillfälliga omständigheter
leddes in på författarebanan har lion äfvenledes
berättat, men ej i det förutnämnda brefvet till
ungdomsvännen, utan i ett annat bref, skrifvet 187o till
en annan liktänkande 20 år yngre än hon, den hon hedrat
med sitt förtroende.
Redan under de första åren af hennes bekantskap
med Nya Kyrkans läror hade en äldre qvinlig van, som
var dessa läror tillgifven, och förmodligen fann med
hvilken klarhet denna yngre hade uppfattat dem,
särskildt uti hvarjehanda bref till närmare bekanta, flere
gånger ifrågasatt huruvida hon ej skulle liafva lust att
deröfver något författa, hvilket dock altid med bestämdhet
afböjdes, emedan hon trodde sig icke hafva förmåga
dertill. Några år sednare hade hon en gång för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
