Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husliga andakten skrifvit en "Bön på Julafton", som ock
skildrade denna högtids verkliga höga betydelse; men
veterligen hade denna skrift ej kommit längre än inom
den närmaste kretsen. År 1836, då äldsta dottren var
gift och hon för någon tid vistades i Stockholm för de
andra barnens undervisning, gjorde hon bekantskap med
d. v. Pastorn i Franska Reformerta Kyrkan, med hvilken
sedan någon brefväxling uppstod. Då denne en gång
i bref beklagade sig öfver den ytlighet, livarmed Julen
här i landet firades, skickade hon honom denna bön,
för att visa att åtminstone undantag derifrån fans. Han
förklarade sitt lifliga gillande deraf, och följden var att
den genom hans försorg blef ofördröjligen tryckt. Detta
gillande och denna framgång synes hafva gjort författarinnan
en synnerligen stor glädje, icke för egen skull,
utan för den sanning som så djupt och innerligt besjälade
henne, och för hvilken liou i allmänhet funnit så förvånansvärdt
ringa mottaglighet. Sedan 1841 äfven den
andra dottern var gift, och då ende sonen vistades vid
Upsala universitet för att taga sin grad® flyttade hon dit
för någon tid med den enda nu hemmavarande dottren.
Under denna tid började hon i skrift bearbeta åtskilliga
välgörenhetsfrågor uti sina särskilda kapitel, livilka omsider
sammansmälte till ett helt, under namn af Skildringar
ur det Husliga Lifvet. Hon säger härom: ”Jag hade
mera fallenhet för sanning än dikt, och kunde ej skrifva
annat än sådant som minnet samlat ur egna och andras
erfarenheter, samt hvad sedan med kristlig eller naturenlig
slutkonst deraf kunde sammanfogas och deruti de
nykyrkliga lärorna kunde tillämpas. Det gick dock icke
fort att härmed blifva färdig, så ensam som jag var,
utan någon enda hjelpande eller rådgifvande vän af samma
åsigter. Boken var knapt mer än börjad, när jag
under en tids vistelse på landet fick bref från en Lektor
i Skara, som i sina gymnasistår varit min sons förste
informator, och det ganska tidigt, emedan gymnasisten,
som var en fattig men läslysten bondson, behöfde plats
förrän den sjuårige gossen fick intagas i skola. Sedan,
blifven lektor, liade han börjat fundera på huru bondflickor
skulle kunna få någon ”hyfsning,” och hans bref till
mig gick ut på att begära råd. Jag fann mig rådlös,
och sade honom det. Men då svaret var åtgånget, kommo
tankar söm manade till ett försök. Deraf blef ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
