Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade, men afbrutna och nästan glömda ”Om Lif och Ljus,”
skickade hvad som var färdigt, men fick det efter en tid
tillbaka, utan ett ord till skäl eller svar. Mannen var
sjuk, och blef icke långt derefter inkallad till sin Herres
glädje. Men jag hade nu på allvar börjat fortsätta och
detta räckte sedan under och från det första häftets utgifvande
af trycket 1862 tills det 7:de och sista blef fullbordadt
1867. Härmed ansåg jag min författarebana slutad,
och hade fått ett ondt i min högra arm och hand,
som länge hindrade mig från att ens till bref sjelf bruka
pennan, utan måste jag dertill begagna andras hjelp.
Detta gick dock småningom öfver efter ett par vintrar,
och jag fick sjelf sköta min brefvexling, som ej hindrades
af att plågan hade krökt den sjuka handens fingrar.
Den blef åter brukbar för både nål och penna. Och så
kora professor Tafel på hösten 1868; livad deraf följde,
vet du. Jag hade redan i flere, ja många år ansett mig
icke på jorden kunna öfverlefva ett kommande, men med
detta nya företag (Ett Kristligt Sändebud) beskärdes
mig ock nya krafter. Jag fann mig vederqvickt, lifvad
och stärkt af tanken att ännu möjligen kunna något
uträtta. Den gode arbetshjelp jag dervid erhöll, så väl
med öfversättningar som originalartiklar, var ock ett
godt medel härtill; må den fortfara, så vill jag äfven
gerna fortsätta tills det blir omöjligt. Viljan skall icke felas,
och arbetet är mitt nöje.
”Jag har nu, kanske nog vidlyftigt, ordat om min
litterära eller nykyrkliga verksamhet. Lusten att åt
andra meddela af det som gjort mig sjelf så mycket godt
har ej annorlunda kunnat tillfredsställas, ty att med
talande öfvertyga liar jag ej ansett för min gåfva; kanske
liar jag ej heller mycket deruti lyckats med det
skrifna. Min hufvudafsigt har ock varit att påpeka den
källa hvarutur jag hämtat, genom hänvisning på de dolda
skatterna i Guds Ord, der jag erhållit just det som för
mitt frågande sinne var så högst behöfligt och som fört
min sanningstörstande själ från mörker till ljus, från
förtviflan till förtröstan, från oro till lugn, från sorg till
glädje. Derom vet du ock redan nog, äfvensom huru
många ålderdomsbördor varit med mycken skonsamhet
och välsignelse lindrade, om det än otta känts tungt att
den godhet och välvilja, som af många blifvit mig per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
