- Project Runeberg -  Studier i 1600-talets svenska /
15

(1902) [MARC] Author: Elof Hellquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blott i bygdemålsfärgadt, hufvudsakligen sydsvenskt tal. Ordet
står här som subjekt; men dessutom förekommer, som ofvan
nämnts, min herre appositionellt till ett pronominellt subjekt.

Såsom herren användes äfven jungfrun (i bet. ’fröken’)
(t. ex. Chronander Bel. s. 157: Jungfrwn wil iagh så klädha och
födha
); men äfven här är ett appositionellt uttryck vanligare.

Då i Brascks FP — för att nu återvända till och följa
denna i detta afseende lärorika komedi — vännerna Philautus
och Acolastus tala om den senares far, gifva de honom båda
det i liknande användning — såsom ett uttryck för förtrolighet,
dock med en bismak af ringaktning — fullt moderna epitetet
gubben (s. 12, 13). Samma ord begagnas äfven, liksom också
nu för tiden, af hustrur till deras män, så t. ex. gubbe käre som
en omväxling mellan alla skymforden af Canthara till hennes
man Coræbus (Moræus Vit. s. 399), så ock min käre gubbe af
Sostrata till hennes man (ib. s. 445).

Goda vänner kalla hvarandra sins emellan som än i dag[1]
bror, broder (Prytz G. I s. 19, Brasck FP s. 17 flera ggr).
Vanligt är äfven stal(l)broder, stalbroor (Prytz G. I s. 19, Brasck
FP s. 27, Ap. g. s. 135), hvilket ord numera uteelutande
användes i mer eller mindre nedsättande eller föraktlig betydelse.

Kära far (käre faar, käre fader) kallas — som än i dag
— bönder (Brasck FP s. 90). Kära mor förekommer hos
Chronander Belesn. s. 188 som tilltal till en gammal gumma.

Dessutom begagnas dessa uttryck synnerligen ofta i
barnens tilltal till föräldrarna, alltså i egentlig betydelse. Vanligen
har dock adjektivet ställts efter hufvudordet, möjligen
ursprungligen i svag form, fadhir kære, modher kæra[2], hvarur far kär
och mor kär uppstått på sätt, som nedan omtalas. Det förra
har jag antecknat från Rond. JR s. 53, Chronander Belesn. s.
171, 174 flera ggr, det senare från JR s. 44, 52, 57, Messenius


[1] Dock må anmärkas, att bruket af detta ord vänner emellan numera
afgjordt är på retur inom de yngre generationerna, för hvilka det i
allmänhet blott torde vara fullt kurant såsom inledning till bref: Broder, Bäste
broder
(B. B.), Hedersbror o. s. v.
[2] Dock må häremot framhållas ett ex. hos Rond. JR s. 44: Nu wele
wij emoot far kiäran gåå
. Kanske har växling af starka och svaga former
ägt rum; jfr t. ex. lille — liten: Judas lille (Rond. JR s. 52), stackar liten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free