- Project Runeberg -  Studier i 1600-talets svenska /
16

(1902) [MARC] Author: Elof Hellquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sign. s. 42, 43, Prytz G. I s. 23. Att här är fråga om i det
dagliga talet förekommande stående uttryck, framgår däraf,
att de flera gånger uppträda i prosascenerna i Chronanders
Belesn. samt en gång t. o. m. i Girs G. I:s hist. s. 4. Från
A. Oxenstiernas skr. o. brefv. II. 3: 15 har jag antecknat
Morkära Fru Margareta, från Columbus (Saml. 21:41) Astrildz
Morkär
. Den senare ledens ursprungliga betydelse har så
förbleknat, att stundom samma adjektiv ännu en gång kan
tillfogas. Käre morkiär finnes sålunda hos Prytz G. I s. 23 och
käre far kär i Rond. JR S. 53 och 57 (Käre far kär, sij mor
kär kommer)
[1].

I detta sammanhang må nämnas, att inom mycket
högättade familjer herrfar och frumor ersätta dessa uttryck.
Exempel bland de många äro: Frwmoor, hvarmed Habor
tilltalar sin egen moder (Messenius s. 63)[2], min Herfar (Mess. s.
128), Hennes Härfar (Mess. s. 172), Tin Härfar (Mess. s. 199),
hvarest öfverallt är tal om furstliga personer.

Här må äfven i förbigående omnämnas, att Rebecka
fägnar sin fästman Isak med den i våra öron mindre poetiskt
klingande benämningen min lilla fahr (Beronius Reb. s. 368).

Till husmodern säga tjänarinnorna vanligen kära fru (-e,
-a
, se t. ex. Rond. JR s. 28, 29); mera enstaka och väl
uteslutande till förnäma personer eders frudom (ib. s. 28).

Ett numera obrukligt uttryck, hvarmed på 1600-talet
tjänstefolket och äfven andra betecknade och tilltalade »unge herrn»
i huset, är junker. Jösse kallar Acolastus än Käre och än Edle
junker
(Brasck FP s. 19), än junker min (ib. s. 20, jfr s. 27, 28,
37 o. s. v., s. 39: junckaren). Glorela använder till Judas
uttrycket Junckherre käre (Rond. JR s. 72). Dock torde denna
benämning uteslutande hafva tillkommit unga adelssöner.
Judas (Rond. JR s. 51) anser emellertid titeln icke nog
respektfull, utan upplyser om, att han är friherre.


[1] Adj. kär tillägges äfven annars synnerligen ofta hufvudordet. Ex.:
min kerre kär (Brasck Ap. g. s. 161), Junckherre käre (Rond. JR s. 72), min son
kär
(flera ggr). Dock kan här stundom adjektivet af metriska skäl ha erhållit
denna plats.
[2] Detta ord har i 1600-talets språk öfvergått till ett stående epitet: så
kallas drottning Ulrika Eleonora i Dahlstiernas Kunga-Skald för landets
»fru-moor».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free