Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En liten son i husbondens familj omtalas af »drängen»,
d. v. s. betjänten, som lille herren (Rond. JR s. 44). Fadern
gifver honom smeknamnet min lilla grijss (ib. s. 45).
Betjänterna kallas som nämndt drängar, men tilltalas och
omtalas ofta äfven med pojkar (Brasck FP s. 21, 22, 28, 71,
Ap. g. 162, 166, 170 m. fl.).
En landshöfding tituleras wälborne herre (Brasck Ap. g.
s. 148, 169, 170) såsom äfven Gustaf Eriksson (Vasa) i Prytz
G. I s. 15.
Tvenne profosser (»lorarii») använda i tilltal till hvarandra
fr. monsieur, hvilket — under formerna munsjör och mossjö —
åtminstone under förra hälften af 1800-talet begagnades till
handtverksgesäller samt — af en äldre generation väl ännu —
under formen munsjör äfven skämtsamt i betydelsen ’gynnare’
o. d.[1]
I tilltal begagnas numera af damer icke så sällan adj. söt,
t. ex. söta du, hvilket uttryck dock kommit i någon misskredit,
söta snälla Karl, gör mig den lilla tjänsten. Under 1600-talet
hade ordet i likartade fall en vidsträcktare användning. Så kan
i Messenii Disa s. 23 (bonden) Sigfrid inleda en bön till en af
konungens män med orden O söte Siwold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>