Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in i talspråket, där de — till följd af sin mera folkliga natur
— kunnat hålla sig kvar till våra dagar. Ädelstenarna
däremot försvunno med den smakriktning, som fört dem in i
poesiens språk. Mycket djupare rötter hade rosorna och liljor
slagit, och ännu i dag torde de tillhöra det poetiska
ordförråd, hvarmed någon efterblifven romantiker bland våra
handtverksgesäller smyckar sina skriftliga utgjutelser till kärestan [1].
Frieri o. d.
Beronii skildring (Reb. s. 355 f.) af Isaks frieri till Rebecka
är visserligen påverkad af den bibliska historien, men synes i
det stora hela vara ganska genuint svensk.
Så påminner Eleasars uppträdande i mångt och mycket
om en svensk »bönemans». Det må i detta sammanhang
anföras, att enligt kyrkoherde Gaslanders gamla beskrifning af
allmogens seder i Västbo härad, Smål. (Sv. landsm. Bih. I. 3: 159)
man vid frieri och förlofning i denna landsända under
1700-talet följde Eleasars exempel att ej slå sig ned eller smaka någon
välfägnad, förrän ordföranden i ett kort tal framfört sitt ärende.
Redan Betuels fryntliga uppmaning till de främmande att
gå in och se »hvad mor har lagat» försätter oss i en atmosfär
af gammal svensk hemtrefnad och trohjärtenhet, till hvilken
matoset från köket hör som en nödvändig ingrediens.
Genuina förefalla äfven de få rader, med hvilka
trolofningen skildras.
Bethuel:
Gack til mannen, tag honom i hand,
Ock fäst tig Isaac til tin ächta man.
Gud gifwe dem lycka och altijdh må wäl
Han dem bewara til lijf och siäl.
[1] Ett vältaligt vittnesbörd om den välförtjänta popularitet, som dessa
blommor åtnjutit, afgifva de talrika familjenamn, hvari deras namn ingå: Ros,
Lilja, Rosengren, -kvist, Rosvall, Liljeblad, -gren, -kvist o. s. v. Men äfven på
detta område visar sig samma förskjutning, som den ofvan antydts. Bland de
mera bildade klasserna skapas numera näppeligen sådana familjenamn —
nybildningar af detta slag ha liksom en viss doft af förlegad romantisk
sentimentalitet, som i allmänhet ej tilltalar vår tids människor — men om vi få
höra, att en skomakare eller skräddare ute på landsbygden antagit namnet
Rosenlund, finna vi det utan tvifvel ganska naturligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0034.html
