Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Möjligen har öfverensstämmelsen mellan uddljuden i hälvete
och häcklefjäll bidragit till, att detta senare namn kommit att
användas i svordomar liktydigt med det förra[1]. Tydliga
eufemismer af hälvete äro däremot de sannolikt unga hälsike och
hälsinge, som ytterligare förmildrats till Hälsingland[2]. Ja, till
och med detta har af mången befunnits för tydligt, och den
södra grannprovinsen Gästrikland får därför ofta tjänstgöra i
stället. På samma sätt bör möjligen det i vissa trakter vanliga
jästringen förklaras som en anslutning till namnet å
innebyggarna i denna provins: det har kanske sin närmaste
utgångspunkt i det ofvan anförda hälsinge[3].
Vi återvända så till 1600-talets svordomar. En liten grupp
för sig bilda sådana, i hvilka orden skam och trå ingå och som
tydligen ha medeltida anor.
skam:
Skam taa den som honom fölier.
(Brasck FP s. 39).
Det weete nu skam hwart vth han wil.
(ib. s. 50; jfr s. 62).
Hwar skam är han wägen tagen?
(Brasck Ap. g. s. 155).
Skam ta mig seer han ey uth
Rätt som en wäl giödder stuth.
(Moræus Vit. s. 426).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
