Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Strödda språkliga anteckningar till 1600-talets kulturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är ej strax guld, fast det glimmar (Chronander Belesn.
s. 166); jfr liknande uttryck i nsv.
† det är elak hund, som en skall till skogen köra
(Beronius Reb. s. 344).
† draga stacken kallar (Mess. s. 22) bonden Biörn det
säkerligen urgamla bruket att låta slumpen fälla ett utslag medelst
dragning af olika långa (halm)strån.
dricka som en varg (Chronander Surge s. 21).
† dölja sin skalk:
Han weet wäl hwar han sin skalck dölier.
(Brasck FP s. 39).
Tocka landlöpare . . / Som sin skalck intet kunna döllia.
(Brasck Ap. g. s. 184).
Uttrycket är hämtadt från ty.; jfr Hans Sachs: Die kueten
kan den schalck wol pergen. Man kunde äfven erinra om det
sv. uttr. ha en skälm bakom örat eller — ännu närmare — ä. ty.
eynen schalk hinder seyn oren haben (jfr t. ex. Murners
Schelmenzunft) samt liknande nytyska fraser. Orden skalk, skälm
anses i dessa uttryck i äldsta tider hafva syftat på ett verkligt
demoniskt väsen[1].
efter löje plägar ofta komma ve (Brasck MGV s. 253).
ej kunna räkna till fem; se under sälja smöret o. s. v.
Jfr nsv.: han ser ut, som om han inte skulle kunna räkna till
fem [2].
en god krok skall krökas i tid (Rondeletius JR s. 41).
† fara en elak färd (Brasck Ap. g. s. 186), fara en ond
färd (fäl Prytz G. I s. 7) ’råka illa ut’. Jfr: the twingades . .
elaack fäll (Prytz G. I s. 3).
[1] Jfr Hj. Falk Sprogets visne blomster s. 11.
[2] Vi »räkna» sålunda »till fem» liksom spanjorerna (non sabe cuantos
son cinco), danskarna tælle til ti; jfr Nyrop Ordenes Livs. 133. Uttrycken, som
säkerligen ha urgamla anor, afse naturligtvis fingrarnas antal å ena resp. båda
händerna, hvilket vid räkning spelade en viktig roll i äldsta tider: jfr
släktskapen mellan finger och det indoeur. ordet för ’fem’: penqe, vidare den forntida
indelningen af veckorna i fem dagar (»fiolþ vm vidrir a fimm da’gom, enn
meira a manaði» Háv.; jfr Troels Lund Livsbelysning 2 s. 14), uttrycket det är
så säkert som fem o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0070.html
