- Project Runeberg -  Studier i 1600-talets svenska /
71

(1902) [MARC] Author: Elof Hellquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om 1600-talets talspråk och därmed sammanhängande frågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hit hör äfven det ganska vanliga dra (ifrån) för draga,
t. ex. Putzdrummel s. 80, Orf. o. Euryd. s. 101.

Ett analogt fall är äfven (af någo, någe < nogodh, se
nedan) för något. S. 30 i Brascks FP säger Acolastus, att han
skall nå litet recreera sig. Samma form nå li(j)tet använder
han äfven s. 44, den förekommer dessutom s. 37 (drängen Pelle),
vidare, brukad af aposteln Paulus, i Brascks Ap. g. s. 148 samt
lägges i Hercules’ mun i samme författares MGV s. 258. Jag
har icke antecknat i betydelsen något från någon annan
förbindelse före c:a 1680. Men i ett »Nachspiel» från denna
tid (aftryckt af Schück Saml. 13: 69) frågas: har du nå
Brennewijn
, Börk Dar. s. 34 (1688), en utmärkt källa för talspråket
under 1600-talets senare årtionden, skrifver: Han har ey
saknat nå’
, s. 32 nå . . Slut; se äfven Putzdrummel s. 72.

Inf.- och pres.-formerna ble och bli(j) uppträda stundom för
blifva. Så ble(e) i Börks Dar. flera ggr samt i Disa 1687 (s. 41,
44, 46), då Disa och Pickelhering samtala. Blij är tidigare: jag
har antecknat det från Prytz G. I s. 47, Brasck MGV s. 277,
Disa 1687, s. 37, 39; jfr Lindschöld 1672 (Hanselli 4: 140),
Lagerlöf 1685 (Hans. 4: 62) samt Columbus (Noreen s. xvii).
E-et i ble beror sannolikt på ordets obetonade ställning,
hvilken haft till följd, att det ursprungligen slutna i-et först blifvit
öppet och sedermera utvecklats såsom t. ex. ve ’vid (prep.)’
hos Columbus, Putzdrummel s. 72 [1]. Hit hör äfven pres. bli(j)r,
som t. ex. förekommer Disa 1687, s. 31 och är vanligt i
Lagerlöfs och Edm. Gripenhielms diktning; därjämte bler (Börk Dar.
s. 32). Sup. blith förekommer hos Börk Dar. s. 28 2 ggr[2].
Om ipf. ble’ ’blef’ (ib. s. 8) se nedan. Såsom synes är det först
under 1600-talets senare årtionden, som dessa liksom många
andra här behandlade förkortade former vunnit burskap.

Under samma tid förekommer äfven g(i)e för gifva och
ha(a) för hafva.

Gee (inf. o. pres. pl.) finnes Disa 1687, s. 31, gie hos Börk
Dar. s. 30, gi Lucidor Hel. Bl. s. P p. På 1680-talet har ge(e)


[1] Man kunde dock äfven tänka på inverkan från former sådana som
blef, blefven.
[2] Vanlig är samma form i en dikt, som år 1719 af J. T. Geisler
tillägnades drottning Ulrika Eleonora (Hans. 4: 368, 370, 371, 372). I da. har
formen som bekant blifvit allenahärskande i skriftspråket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free