Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f står utan synbar etymologisk anledning i lifsmare
’lismare’ (Chronander Bel. s. i35) = fsv. lismare.
Om f för p framför t se ofvan s. 82.
G motsvarar j i lögor ’löjor’ (Rond. JR s. 51), fisken
kallas ännu i flera dial. löga; jfr Andersson Salb. gr. s. 60.
Däremot har gh i mögheligh ’möjligt’ (Rond. JR s. 22) vid denna
tid uttalats som j; jfr omöyelighit (ib. s. 95) [1] samt under j.
g motsvarar nsv. v-ljud i sogel ’sofvel’ (Mess. Disa), ännu
vanligt i dial., däremot sofwel (Gustaf II Adolf s. 513); jfr fsv.
sufl, sughl och Noreen Aschw. gr. § 273, 2.
g uppträder utan motsvarighet i nsv. i fruger (Mess. s. 27,
39, 42), jungfruger (ib. 39, 42), hvarjämte dock äfven jungfruer,
jungfrwr; skråger ’skrån’ (Gustaf II Adolf s. 277 2 ggr). Rond.
JR s. 49 har siögha strand ’sjöstrand’, Gustaf II Adolf s. 184,
Orf. o. Euryd. s. 98 siögar ’sjöar’, af ä. *siø(w)a(r)strandh,
sioastrandh, och *siø(w)ar, sioar. Om detta »g-inskott» se Noreen
Ark. 1: 156, Aschw. gr. § 273, Andersson Salb. gramm. s. 62
och där citerad litteratur. Om stog ’stod’ se ofvan s. 84.
Den normala formen för ’dock’ är hos Mess. dogh, mera
undantagsvis doch (t. ex. s. 51, 61, 64, 67). Detta dogh har i
nsv. blifvit då, hvilket numera icke kan skiljas från det tonlösa
adv. då[2]. På samma sätt är åg, som i Orf. o. Euryd.
regelbundet förekommer för och[3], förstadiet till nsv. å. Formen
åg måste snarast betraktas som en talspråksform och hör
sålunda egentligen hemma i föreg. kap.
Om talspråket tillkommande bortfall af g(h) i slutljud se
s. 79.
För öfrigt hänvisas i fråga om uttalet af bokstafven g till
Andersson Salb. gramm. s. 54 följ.
H uppträder utan etymologisk grund och nsv.
motsvarighet i härholt (Mess. s. 24), herhold, här- (Kolmodin Gen.
Aeth. s. 297, 300, 304 m. fl.)[4], men härolt (Mess. s. 25), nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
