Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästan regelbundet förekommer det, skrifvet i — under
1600-talets förra hälft i sbst. och verb — vanligen med
stammen på g eller k — som i fsv. haft i i ändelsen, såsom
(Messenius:) dyrkia (fsv. bl. a. dörkia), försökia, hängia, kränckia,
liggia, läggia (-e-), ryckia, sittia, skänkia, sättia, sänckia, tyckia,
tänckia; drängiar, kyrkia, slängiar; (Rond. JR:) fiskia, liggia;
(Chronander Bel.:) kryckian, skökian; täckia; (Brasck Ap. g.:)
afskräckia, späkia. Se utförligare Noreen Col. s. xii, Andersson
Salb. s. 69. Därjämte ligga (Rond. JR s. 15).
Dessutom förekommer j — sedan fsv. tid — nästan
regelbundet inskjutet mellan i och vokalerna a, o, t. ex. nijo (Mess.
s. 209), giffwa dija (Rond. JR s. 30), frija ’fria (adj.)’ (Prytz
G. I s. 39). Under de senare årtiondena synes det dock ha
bortfallit, åtminstone i talspråket, t. ex. fyratio (Putzdrummel
s. 77)’ Jfr äfven nyjaste (Disa 1687 s. 37). Se om detta
inskott Noreen Aschw. gr. § 328, 1 b, Col. s. xii. Samma ljud
har i liknande fall antagligen funnits ännu i Hofs språk; se
Beckman Ark. 11: 214.
I öijar, uttaladt öjar (Mess. s. 218), har j-et utvecklats ur
det konsonantiska i-et i fsv. øiar, af ä. *øyiar (Noreen Aschw.
gr. § 126, 2 anm. 3). Jfr möjor (Tegnér): fsv. møiar.
Af v. vilja växla i pres. och inf. rätt ofta former med och
utan j, t. ex. willa (Brasck MGV s. 270; rim: förspilla), wille
(FP s. 63, MGV s. 299 och tidigare Mess. s. 55, Rond. s. 17),
willen (Rond. JR s. 29 2 ggr, 31), men willia (Rond. JR s. 50),
willie (Brasck FP s. 63, MGV s. 270), willien (Rond. JR s. 46).
Jfr Lucidor (Norelius Ark. 1: 229). Om wela o. s. v. se under e.
j saknas i cavaleer ’kavaljer’ = da. kavaler, motsvarande
ett mlt. kavaler (jfr hos Berghaus 2: 102 plur. kawwelleeren[1]);
kesar(en), kesars ’kejsare(n) o. s. v.’ (Mess. s. 214, 215, 216, 218) [2]
= fsv. kesar; vidare i ne ’nej’ (Mess. s. 18), en annan bildning
än nej (hvarom Kock Ark. 11: 139—140), som för öfrigt ensamt
användes.
K saknas i den under förra hälften af 1600-talet mycket
vanliga formen napt ’knappt’ (Mess. s. 16). Om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>