- Project Runeberg -  Studier i 1600-talets svenska /
144

(1902) [MARC] Author: Elof Hellquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Chronander Bel. s. 171), jfr imper. begiära, ipf. begäradhe (= fsv.)
nedan; förspillar ’förspiller’ (Beronius Reb. s. 332), hvilken form
sålunda styrker det tre ggr uppvisade fsv. spillar (Sdw.) jämte
spiller; glänsar ’glänser’ (Beronius Reb. s. 331) = gläntsar
Stiernhielm s. 3, båda gångerna i förening med glimmar; qwijdhar
’kvider, jämrar sig’ (Rond. JR s. 9), men qwijder (Brasck FP s.
87), fsv. kwiþir; slutar ’sluter, tillsluter’ (Orf. o. Euryd. s. 79),
slutar til ds. (Girs G. I s. 150). — Omvändt (i förhållande till
qwijdhar): wåller ’vållar’ (Rond. JR s. 59), ännu hos Bellman,
= fsv., jfr ipf. wölt, sup. wullit nedan, hvarjämte dock äfven
det svaga ipf. wolte.

1 pers. plur. ändas i det dramatiska språket redan under
seklets första årtionden i allmänhet på -a eller -e (resp. —), och -(o)m
är där redan ganska sällsynt: Asteroph. Tisbe s. 67 har tackom,
Mess. s. 217 tackom, resom, bediom, Rond. JR s. 44 seem;
tämligen vanlig är däremot denna ändelse hos Prytz G. I, t. ex. s. 29
haffuom (men samma sida haa, förmodhe), s. 31 wågom, s. 37
wiliom, s. 47, 50 kunnom; dock står den äfven här i betydlig
minoritet; i den ett par årtionden tidigare komedien Holof.
(c. 1599) är däremot -(o)m ännu regel. Ännu oftare än hos
Prytz uppträder -om i Gustaf II Adolfs samtida tal och i
allmänhet i mera högtidlig stil. På den olika graden af
högtidlighet i framställningen beror i allmänhet växlingen af -(o)m
och de öfriga ändelserna längre fram under 1600-talet, så t. ex.
i Brascks FP: i prologen s. 3 önskom, tackom, men strax
nedanför förhandle, samt i epilogen s. 101 betackom, lofwom, men s.
102 haffwe. Det torde äfven bero på ämnets natur, att ännu i
ett födelsedagspoem till Karl XI (1670)[1] af Lindschöld 1 p. pl.
pres. ind. flera gånger ändas på -om[2]. Tiällmann s. 209
upptar endast vi älska. — För äro, äre förekommer ibland ä(h)ra,
t. ex. Chronander Surge s. 28, Kolmodin Gen. Aeth. s. 305;
jfr under 3 pers. pl.

2 pers. plur. ändas på -en, -e eller -a (resp. —, t. ex. det


[1] Hans. 4: 147 följ.
[2] Det må äfven anmärkas, att i de många fall, där -om förekommer,
betydelsen har en anstrykning af uppmaning (låtom oss, må vi). Särskildt
vanligt är wi tackom t. ex. Asteroph., Mess., Brasck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free