- Project Runeberg -  Studier i 1600-talets svenska /
148

(1902) [MARC] Author: Elof Hellquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dialektiskt färgad nsv., låt (oss) har jag antecknat från Mess. s.
118, Stiernhielm s. 27 (jämte lät); sigh ’säg’ (Mess. s. 9) = fsv.

1 pers. plur. imper. ändas regelbundet-(o)m, t. ex.
sättiom oss (Mess. s. 7), gångom, seem till (Brasck MGV s. 270),
drifwom (Ap. g. s. 129), slåm (ib.), bärom (Putzdrummel s. 87);
pass. föllioms (Mess. s. 228). Denna form är i bruk ännu hos
Bellman: bugom oss; numera förekommer den blott i högtidlig
eller parodisk stil. Däremot är under 1600-talet omskrifningen
med låta sällsynt; emellertid förekommer Mess. s. 68 Läter oss,
s. 100 Lät oss och s. 118 Låt oss.

2 pers. plur. imper. ändas under 1600-talet oftast-(e)r[1].
I Gustaf II Adolfs skrifter har jag endast påträffat denna ändelse.
Från 57 sidor i Mess. har jag antecknat 33 ex. på -er, däribland
regelbundet läter (med ä-vokal)[2]. Därnäst komma från samma
område följande på -e, resp. —: (s. 27), driffue (s. 50, till
en person, tilltalad med I), försöke (s. 57), tijghe (ib.); jfr
förmärkie (Brasck FP s. 4). Vidare uppträder någon gång -ar:
spelar op (Mess. s. 25), hwilar (s. 27, 28), förkunnar (s. 28),
skaffar (Chronander Surge s. 69). På -en har jag från samma
sidor i Mess. anträffat blott ett ex.: haffuen (s. 30), däremot
längre fram hafuen, giören (ib. s. 220); sedermera blir ändelsen
vanligare, t. ex. slijten (Brasck MGV s. 299), waren (Kolmodin
Gen. Aeth. s. 282), hafwen (Orf. o. Euryd. s. 108), och särskildt
hos Börk Dar. såsom giömmen (s. 16), akten, rikten, stikten (s. 25).
Slutligen användes i denna person äfven ändelsen -a, t. ex.
Rädens nu alla, skiälfwa och bäfwa (Chronander Surge s. 75),
Hielpa migh Helgon (Chronander Bel. s. 119), betrackta, affwittra
(Brasck FP s. 9, Acolastus till sin far, som han i samma mening
kallar I).

imperfektum ind.:

starka verb:

2 pers. sing. ändas under förra hälften af 1600 talet och
vid midten af detsamma icke så sällan på -st. Af de ex. jag
antecknat härleda sig dock många från i komedierna


[1] I Holof. (c. 1599) är däremot ännu -en betydligt vanligare.
[2] Däremot är låt(h)er mycket sällsynt, t. ex. Prytz G. I s. 43, Brasck
Ap. g. s. 153.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:53:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ehst1600sv/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free