Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
budo, drupo, strupo; ännu Botin 1777 anger som hufvudformer:
drupo, fluto, guto, klufvo; — hulpo ’hjälpte’, wordo ’blefvo’ (Girs
G. I s. 107) jämte worte (Hund E. XIV str. 305), jfr konj. wordte
nedan; — kommo (vanligt) jämte kummo (Gustaf II Adolf s. 151)
= fsv. kumo; — skåro ’skuro’ (Tiällmann s. 214); dråpo
(Chronander Bel. s. 109) [1], såto ’sutto’ (Brasck MGV s. 223, Tiällmann
s. 213) jämte sutto (Gustaf II Adolf s. 92), wåre ’voro’ (Mess.
s. 4), men voro (Tiällmann s. 214); läso ’läste’ (Brasck Ap. g.
s. 197); wogho ’vägde’ (Schroderus Uss. D 4 v [1626]) = fsv.; —
hugge ’höggo’ (Hund E. XIV str. 307), men höggo (Tiällmann
s. 212), dock ännu Botin 1777 huggo (denne förf. synes
emellertid i sin uppfattning af språkriktighet intaga en alltför
konservativt-historisk ståndpunkt), hulle ’höllo’ (Hund
E. XIV str. 25) jämte hölle (ib. str. 307), höllo (Tiällmann s.
213), lupo (Girs E. XIV s. 70), låto ’läto’ (Mess. s. 29, 213). För
ställningen vid seklets slut anser jag mig i öfrigt kunna nöja
mig med att hänvisa till Tiällmann s. 212. Jfr äfven de denna
lista kompletterande konjunktivformerna nedan.
Ett särskildt omnämnande förtjänar niuto ’njöto’ (Girs
E. XIV s. 114), där sålunda sporadiskt i-et redan inträngt,
under det att u-et bibehålles; därjämte dock åtnöte ’åtnjöten’
(Börk Dar. s. 22), nöto (Tiällmann s. 212) (men Botin 1777 nuto!)\
jfr niöt och nöt ofvan samt niutit nedan, där denna företeelse
ytterligare granskas.
svaga verb (forts, af ipf. ind.):
Ändelserna i sing. äro desamma som i nsv.
1 pers. plur. ändas på -e. I våra äldre källor förekommer
någon gång -(o)m, t. ex. hadhom (Rond. JR s. 56), ladom (Gustaf
II Adolf s. 487).
2 pers. plur. ändas på -e, t. ex. i sade (Rond. JR s. 73),
i hörde (Chronander Surge s. 14), tiänte i (Börk Dar. s. 12);
väl också på -en.
3 pers. plur. ändas på -e. En enstaka gång förekommer
-o: giordo (Prytz G. I), fsv. giordho.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
