Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälft (jfr ofvan s. 85); åtte ’egde’ (ipf. konj. Rond. JR s. 9,
Girs G. I s. 179) = fsv. at(t)e.
ζ) j har ännu ej inträngt i wärde ’värjde’ (Mess. s. 249,
Girs E. XIV s. 70); jfr p. pf. skölder nedan. Ännu hos
Sahlstedt Gramm. 1769, s. 62: tamde ’tämjde’; jfr tämer ofvan.
η) Om talspråksformerna la ’lade’, sa ’sade’ se s. 72, 93.
imperfektum konj. af starka verb:
Under förra hälften af seklet rivalisera i alla personerna
ändelserna o och e; sedermera blir emellertid o-et allt sällsyntare:
det förekommer dock ännu i Dalins Argus t. ex. 1: 57 (2 uppl.).
Andeisen o har jag antecknat i följande fall: bleffvo (3 pl. Disa
1687, s. 31), bodo ’bjöde’ (1 sg. Rond. JR s. 11), boro ’bure’
(2 sg. ib. s. 11, 3 sg. s. 73), fingo (3 sg. ib. s. 48, 50, 65, 1 sg.
s. 69, 3 pl. Disa 1687, s. 41), funno (1 sg. ib. s. 50), gullo ’gällde’
(3 sg. ib. s. 65), gåffwo (3 sg. ib. s. 19), kommo (3 sg. Chronander
Surge s. 28, Disa 1687, s. 31), lågho (3 sg. Rond. JR s. 22),
sammanskuto ’sammansköte’ (3 pl. Disa 1687, s. 26), stodo (3 sg.
ib. s. 41), suto (3 sg. Wivallius 2: 87), sworo (3 sg. Girs E. XIV
s. 6), togo (3 sg. Wivallius 2: 98, Girs E. XIV s. 61), wordo
(3 sg. Girs ib.), woro (3 sg. Gustaf II Adolf s. 203, Brasck
FP s. 7, 95, Chronander Bel. s. 171, Disa 1687, s. 33, 2 pl.
Rond. JR s. 70, 3 pl. Girs E. XIV s. 40). Former på -e äro
bland de många: affginge (3 sg. Rond. JR s. 19), fore (3 sg.
Chronander Surge s. 19), ginge (2 sg. Rond. JR s. 65), gulle
’gällde’ (3 pl. Gustaf II Adolf s. 510), lätte ’läte’ (3 pl.
Chronander Surge s. 19), sköte (1 sg. ib. s. 27), såtte ’sutte’ (3 sg.
Rond. JR s. 22), vprunne (3 sg. Chronander Surge s. 27),
wor(d)te ’blefve’ (3 pl. Rond. JR s. 50), wore (2 sg. ib. s. 11,
3 sg. s. 18, 64, 66, Brasck FP s. 8, Chronander Surge s. 19, Girs
G. I s. 114[1]), wunne (1 sg. Chronander Surge s. 27).
Till skola finnes däremot intet skullo.
2 pers. plur. kan utom de nämnda ändelserna -o (t. ex.
woro Rond. JR s. 70) och -e (t. ex. wore Chronander Bel. s.
177) äfven få -en (t. ex. skullen Rond. JR s. 15, 22).
Af hithörande konjunktivformer må från stamvokalens
synpunkt framhållas: bodo ’bjöde’, skuto ’sköte’ jämte sköte; gullo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
