Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böjningen nekte, nekt lefver kvar i nsv. talspråk; rynkt ’rynkad’
(Börk Dar. s. 13), fsv. rynkter jämte rynkiader, jfr Bellman:
pres. rynker; rååkt ’råkat’ (Rond. JR s. 58), kvar i nsv. talspråk,
fsv. däremot -adher, jfr råckat (Gustaf II Adolf s. 547); skapt
’skapat’ (Mess. s. 211) jämte skapat (ib. s. 216), fsv. skapter
jämte -aþer, jfr skapte ofvan; skendt ’(skändat,) skymfat’ (Mess.
s. 15) = fsv.; -skont, se för-; stympte ’stympade (p. pf. pl.)’
(Stiernhielm s. 24); stört ’störtad’ (Börk Dar. s. 19), fsv. størt
n.; tapt ’tappat’ (Chronander Bel. s. 177), borttapt (Hund E.
XIV str. 295), jämte tappat (t. ex. A. Oxenstierna), fsv. tapt
jämte -at, da. tabt [1]; vndt ’unnadt’ (Girs G. I s. 161) = fsv. unt [2],
jfr förunt ’förunnat’ (Orf. o. Euryd. s. 108) och vndte ofvan;
vist ’visat’ = fsv., bewijst (Girs G. I s. 161), jfr viste ofvan; wendt
’väntat’ (Mess. s. 180), vänt (Lindschöld Hans. 4: 138), jfr
förwänte ofvan; endh ’ändad’ (Rond. JR s. 30) = fsv. ændh, ändt
’ändat, slutat’ (Kolmodin Gen. Aeth. s. 273), fuländt (Mess. s.
162) = fsv. ænt, men samtidigt endat (Gustaf II Adolf s. 167).
Som uteslutande talspråksformer böra sannolikt betraktas de
ofvan s. 93 omtalade kråsta ’krossade’, wi(j)st ’vetat’.
Supinum af bringa heter Disa 1687, s. 34 såvål bringat
som bracht.
Här kan äfven anföras adj. sint ’sinnad’ (Rond. JR s. 95),
kvar i nsv. talspråk, jfr ondsint och sint ’ond, rasande’ i mera
dialektiskt färgadt språk [3].
Om man med dessa former jämför de ofvan s. 153 anförda
ipf.-formerna med -te, -de för nsv. -ade, visar det sig, att ett
ganska stort antal verb, som i fsv. böjdes efter II, III
konjugationen, men nu tillhöra den första, vid denna tid ännu stodo kvar
på fornspråkets ståndpunkt. Den öfvergång till I konjugationen,
som man — åtminstone för skriftspråket — kan konstatera i
fråga om en mängd af dessa verb, synes alltså väsentligen falla
inom 1700-talet. Talspråket har i detta fall visat sig betydligt
mera konservativt.
γ) oomljudd vokal för nsv. omljudd uppvisar: förfolgt
’förföljt’ (Brasck Ap. g. s. 132), jfr fsv. folkt, fulght (jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
