Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med afseende på bildningen af de sammansatta
tempora bör framhållas, att omskrifningen med vara och part,
perf. i st. f. hafva och supinum var betydligt vanligare än nu,
t. ex. När . . (de) woro . . komne til Stockholm (Girs E. XIV s.
96), d. v. s. ’hade kommit’.
Futurum bildas under 1600-talet i regel med hjälpverbet
skola [1]. Warda, som är normalformen i Holof. (c. 1599),
förekommer dock några gånger hos Mess., t. ex. warder .. Hämpnas
(s. 57), warder tilgåå (s. 58), warder . . fåå (s. 73). Stundom
brukas äfven vilja, t. ex. i wetta at inthet mehra wil fattas än
sofwel (Gustaf II Adolf s. 501). Dessutom användes för att
uttrycka futurum, hufvudsakligen i högtidligare stil och i s. k.
normalprosa, ofta omskrifning med part. pres. pass., hvarvid
hjälpvärbet i äldre tider är warda (t. ex. meddelandes warder
Mess. s. 86, Prytz passim, Gustaf II Adolf s. 184), i yngre blifva
(t. ex. Hwadh han är, blij wij förnimmandes Brasck FP s. 99).
Se om denna konstruktion Kock Sv. landsm. XV. 5: 58.
Aktiv form motsvarar nsv. deponens i:
lyda (på) ’lyss’ (lyder Mess. s. 157, 192, Nachspiel,
Samlaren 13: 70) = fsv. lydha, se ofvan s. 164; nalka ’nalkas’ (Rel.
cur., Noreen-Meyer s. 166) = fsv. nalka; jfr nalka tigh nedan
och nalkas (t. ex. Gustaf II Adolf s. 312); om gå(å) ’umgås’
(Rond. JR s. 50, med små skalkheeter ib. s. 61); torde ’tordes,
vågade’ (Mess. s. 225), tordt ’torts, vågat’ (ib. s. 150); men i
pres. både tör och tors(s) (ib. s. 150, 175), se ofvan s. 107;
ännu vanliga former i dialektiskt språk med motsvarigheter i
fsv.; wan(c)ka ’vankas’, vanligt, t. ex. I Norbotn vanka lijtet
varghar (Bureus Suml., Sv. landsm. Bih. I. 2: 66), här wanckar
skugga (Nachspiel c:a 1685, Saml. 13: 62).
Reflexiv form motsvarar nsv. deponens i:
nalka tigh ’nalkas, närma dig’ (Rond. JR s. 69), fsv. nalka sik
’nalkas’ jämte nalkas och nalka (båda äfven i ä. nsv., se ofvan).
Som bekant äro våra deponentia ursprungligen äfvenledes
reflexiva verbformer, hvilka när deras reflexiva karaktär började
utplånas stundom ersatts af nya reflexiver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
