Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 3. Till syntaxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det nyare språket förekommer måtte dels för att uttrycka
en önskan, en förhoppning och dels i bisatser, som återge en
vilja eller afsikt. Äfven dessa betydelser, som härstamma från
fsv. tid, äro representerade i våra källor, t. ex. intet häller önske
wij, Än wij måtte then dagen see (Brasck Ap. g. s. 134), på
thet hennes Son mötte ärfwa Rijket (Mess. s. 89). Han måtte
wäl i Blyy badha (ib. s. 56) skulle i nsv. ha uttryckts: måtte han
få bada. Vidare: begärte .. at .. (deras) Oskyldigheet måtte
öfwer hela Rijket kungöres (Girs E. XIV s. 97), förbiuda, at
ingen om them något annat tala måtte (ib.).
I uttrycket Ach, måtte iagh kyssa eder röda mun! (Asteroph.
Tisbe s. 69) skulle verbet på nsv. återges med ’finge’.
För det frågande månne med hufvudverbet i finit modus
användes under 1600-talet:
för att uttrycka presens dels 1) mon med hufvudverbet
antingen i infinitivus [1], t. ex. huadh mon nu på färde wara
(Asteroph. Tisbe s. 5), Hwadh mon nu jagh för röst här höra
(Brasck FP s. 99), Jagh vndrar fast hwilka the mon wara
(Brasck MGV s. 296), hvadh mon det wara (Disa 1687, s. 34),
hwadh mån de orter heta (Orf. o. Euryd. s. 95) = fsv.; eller i
presens, t. ex. mon Kongen will (Mess. s. 219), Mon det intet
är . . Bättre (Disa 1687, s. 30), ett yngre drag; denna senare
konstruktion förekommer ännu i nsv., men har en gammaldags
prägel; dels 2) månde med hufvudverbet i infinitivus, t. ex.
hwad månde wara för en helig man ’hvad är det månne . .’
(Brasck FP s. 71), motsvarande nsv. månde i arkaiserade uttryck,
såsom hvad månde detta betyda?, hvad månde blifva af det
barnet?, således äfven med infinitivus [2];
för att uttrycka imperfektum brukas månde med
hufvudverbet i infinitivus, t. ex. Huru månde I honom lyda?
(Brasck Ap. g. s. 129) = ’huru lydden I honom (månne)?’, alltså
utan direkt motsvarighet i nsv. I fsv. användes
imperfektformerna monne och mondhe (jfr kunne ~ kundhe) utan åtskillnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
