Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 4. Till ordbildningsläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pruta trans, ’opponera sig mot, göra invändningar mot’
(Disa 1687, s. 33) = no. dial. (Aa.).
pusla ’lirka’ (Chronander Bel. s. 118) = sv., no. dial.
påstå (ngt) ’framhärda i’ (Disa 1687, s. 35).
ränna är vid denna tid rätt vanligt i betydelsen ’springa’
(Mess. s. 114); jfr rännekäringar (Asteroph. Tisbe s. 19) i bet.
’hjälpgummor’.
skytla ’skaka’ (Brasck FP s. 50), af ty. schütteln.
skända ’skymfa, klandra o. d.’ (skendt Mess. s. 15) = fsv.,
se Sdw. 4).
slämma och dämma ’lefva i sus och dus’ = ä. ty.
schlemmen und temen (Hans Sachs); se för öfr. Falk o. Torp. Etym.
ordb. under dømme.
sönia ’vägra’ (Rond. JR s. 66) = fsv. synia; i-formen af
detta verb lefde alltså kvar vid denna tid; jfr Tamms fråga om
förekomsten af i-formen i ä. nsv. Ark. 16: 152.
tildriffua ’tillfoga’ (Mess. s. 118).
upstudza ’göra uppstudsig’ (Disa 1687, s. 34).
utslå ’afslå’ (Vthslagit mijn bön Mess. s. 54); jfr ty.
ausschlagen.
utspe (vthspee) ’göra spe af, skämma ut’ (Mess. s. 52).
vattlas ’vattnas’ (Min mun han w. Nachspiel c. 1685, Saml.
13: 66).
weka ’beveka’ (Börk Dar. s. 41).
wreesa ’krångla; vara ond l. vresig’ (Chronander Surge s.
67) = sv. dial. vresa (Rietz s. 818).
wålla i (Spörier henne till,) hwadh henne wåller ’hvad
som kommer åt henne l. går åt henne’ (Asteroph. Tisbe s. 19).
wärfwa ’fria’ (w. till Chronander Bel. s. 174).
ägna sig ’tillägna sig’ (Börk Dar. s. 34).
d) Adverb.
doch ’då’ (tonlöst), se ofvan s. 114.
ens ’en gång (i framtiden)’ (Gustaf II Adolf s. 185), af lgt.
ens, ä. ty. eins; alltså att skilja från det inhemska, etymologiskt
identiska ens.
ja men, män ’ja’ (Prytz G. I s. 44, 48), jo män (Börk Dar.
s. 18, 40); ney män (ib. s. 18, 45) ’nej’; vanligt i nsv. talspråk
(i vissa trakter).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
