Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 ERIK HENRIKSSON BENZELIUS.
hos honom det presterliga kallet blifvit bestämdt genom
hans håg och anlag, ehuru han icke i början af sin of-
fentliga verksamhet gick den teologiska vägen."
Under sin skoltid var denne Erik, som efter sin
födelseby kallade sig Benzelius, utmärkt bland sina kam-
rater. Af dessa nämndes han Bensby-Jerker. Från sitt
trettonde år säges han hafva varit lärjunge i Hernösands
trivialskola. Evligt en annan och lika osäker uppgift
har han erhållit enskild undervisning i farbroderns hus
i icke mindre än tolf år, till dess han kunde hemta gagn
af den akademiska. De gamla klassiska och orientaliska
språken jemte i allmänhet de s. k. humanistiska kunskaps-
ämnena voro från början af den unge Benzelii akademiska
tid hufvudsakligen föremål för hans studier. Sedermera
vände han sin håg till de teologiska kunskapsarterna.
Redan som ung student gjorde han sig bekant för sin
stora färdighet att uttrycka sina tankar på latin och höll
samma är han blef akademisk medborgare tvänne oftent-
liga tal på detta språk. Ännu icke promoverad till filo-
+ Ofvannämnda sten, som är af egendomlig bildning, visas ännu
af Bensby byamän såsom en märkvärdighot för on hvar. som med
känuedom om denna sägen frågar efter stället för Benzelii första säker-
ligen mycket ofullkomliga homiletiska försök. En annan sägen ger vid
handen, att ban redan såsom gosse sagt sig skola blifva biskop, då han
af en qvinna, sanuolikt tillhörande farbroderns tjenstepersonal, wider
sioa första skolår uppbar förobråelser för sin vårdslöshet att icke torka
snön från föttorna, då hav on vinterdag hemkom från skolan. Då
qviunan missnöjd yttrade: shyad skall det blifva af on så vördentlig
pojke? Det blir väl ingenting, kan jag tros, svarade den unge Ben-
aclius: »Jag? Jag skall bli biskop». Hon uttryckte då sina tvifvel i
ov Så grof form, att den icke kan återgifvas, bvarom hon erinrades,
då Benzelius ornått den värdighet, som varit lika mycket föromål för
hans förhoppningar, som dess förening med bans person varit föremål
för hennes tvifvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
