Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 ERTK HENRIKSSON BENZELIUS.
biblioteks handlingar (del. I, sid. 307) lomnat en berät-
telse härom. »1709 den 24 Januari om aftonen, när jag
var hos min k. fader, och satt vid sängen på en stol och
talte vid honom, började han klaga öfver sin långsamma
sjukdom och hvarjehanda svårheter. Då sade jag: Ett
Guds barn måste blifva pröfvadt såsom genom eld. —
Han svarade: Jag har haft mycket i dessa dagar att göra
med denna elden; kan uti mina fantasier inte få så all-
deles klara concepter, men har mycket, som bryr mig, så
att jag ofta måste säga: gack ifrån mig, satanas! Jag
har tänkt så: skall jag nu ta på läggia mig i disput med
honom, det står jag intet ut med; jag kan intet hafva
mina tankar så länge tillhopa: derföre måste jag rent af
visa honom ifrån mig. — Jag sade: k. fader, var så
gunstig och säg mig, hvaruti, på det jag måtte hafva den
lyckan att åtminstone i tid förse mig med nödige vapen,
om ock jag en gång skulle bli ansatt; ty han lärer ej
skona mig, om han ej skonar eder, min k. fader, som är
en sådan Guds man. — Det hatver mig förekommit, sade
han, några »dubia de universalitate gratis Divina» och
sätter fienden mig häftigt an. — Jag sade: vi hafva så
fasta och oryggliga löften, att Gud vill ingen syndares
död m.m. — Jag tryggar mig ock dervid, sade han, och
vidare: Uppehåll oss, Herre, att vi måge lefva m. m. —
Ja, svarade jag, det är vår fiemndes största id, att få Guds
ord utur vägen för oss; och sker det, har han spelet
vunnit. — Han sade vidare: Det är sannt, deruti arbetar
han häftigt; men, Herre, tag icke ditt ord ifrån minom
nun, och lät mig icke fela om mitt hopp. — Det vill
vara mycket, sade jag, att kunna trösta sig och andra
uti anfäktningar; dertill behöfves mera än som bara lä-
> Tvifvel om den gudomliga nådens tillräcklighet för alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
