Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 ERIK BENZELIUS DEN YNGRE,
s. k. Hattpartiet bildades — talade Erik Benzelius der-
omot såsom medlem af sekreta utskottet, i hvilket han
alltid invaldes wnder sin riksdagsmannabana. Och med-
gitvas måste till hans heder, att han 1740 visade sig
tveksam i afseende på det då tilltänkta ryska kriget samt
yrkade, att man icke skulle försumma tillbuden förlik-
ning, såsom både Fryxell och Malmström enstämmigt
gifva vid handen. Men att han icke bestämdt motsatte
sig 1742 års krig och att han under en af de många
riksdagar han bevistade talade för förbund med turkarne,
hvarför han i sin egen prebendekyrka fick hålla tillgodo
med en föreställning i anledning af hans härigenom vi-
sade opresterliga tänkesätt, är ott faktum, som bevisar,
att statsmannens säkra och omfattande blick icke hade
fallit på den mångsidige mannens lott, om han än i sin
politik ådagalade en frisinthet, som man knappast kunnat
vänta. Ehuru han på det hela taget ganska nära förenat
sig med Hattpartiet, i hvilket han snart framstod såsom
en af de inflytelserikaste personerna, och han i många
hänseenden delade detta partis förvillelser, hvarför han
var en af dem, som den upproriska dalallmogen tänkte
låta springa öfver klingan, för den händelse de kunde
bemäktiga sig hufvudstaden, omfattade han visst icke sitt
partis tyranniska åsigter om friheten, hvilken de togo i
beslag för sin ogen räkning, men af hvilken de icke unnade
en enda smula åt motståndarne. T gruuden republikan,
ville han icke veta af något förtryck af det ena partiet gent
omot det andra. Exempelvis må nämnas att, då den be-
kante riksdagsmannen i borgarståndet Plomgren ansåg bästa
medlet till undertryckande af klaändeér mot det herskande
patict vara att »hugsga hufvudet af den som det för-
tjenade», påminte Benzelius derom, att »man hos ett fritt
folk ej kunde förekomma fritt tal om allmänna ärendena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
