Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDREAS KARL RUTSTRÖM. öd
på förhör. Men den förhörde var mera än vuxen sina
mot honom fiendtliga embetsbröder. Man kunde icke få
fast. honom. Han hade på sin sida både sanningen och
en ovanlig fyndighet. När alla försök att störta honom,
misslyckades genom hans öfverlägsna försvar, tog man
till hjelp den teologiska fakulteten i Upsala, hvars plu-
ralitet bestod af Mössor, således Rutströms politiska mot-
ståndare. Från fakulteten utgick ett förkättringsutslag, i
form af betänkande, hvari förordades den anklagades af-
sättning, då naturligtvis ett annat lika hedrande i form
af resolution utgick från stadskonsistorium. Nu bestor-
made man hoträtten att med detta dubbla stöd af myndig-
heter, som väl skulle förstå sig på renlärigheten, om de
än litet begrepo af den högre juridiken, näpsa den orolige
Ladugårdslandspastorn. Åtgärden väckte mångas ogil-
lande" och gaf Rutström, som med sin ovanligt mång-
sidiga begåfning var bättre jurist än sina kamrater, an-
ledning att öfver denna olaglighet besvära sig hos justitie-
kanslern, som lät besvären ligga oafgjorda i tio månader.
Nya anklagelser framkommo från personer inom Ladu-
gårdslands församling, men möttes af hedrande intyg från
kyrkorådet och icke mindre än sjuttio hederlige och till
en del lärde min, tillhörande församlingen. Det bletve
> Wieselgren omtalar i sin Svenska kyrkans literaturhistoria,
att den hekante professorn Sam. Ödman meddelat honom följande
anekdot från donna tid: I en tidning inflöt en annons så lydande: »Da
domkapitlet dömde doktor Rutström af med embetet, sof det under
en tung nattmössa.» Boktryckaren ålades häraf att uppgifva författaren.
Han uppgaf kyrkstöton (kyrkvaktaren) i Jakob. Donne var blind. Då
han af domstolen tillfrågades, hvem som hbjolpt honom att skrifva,
uppgat han kyrkstöten i Maria församling, Mon nu hade denne hiän-
dörna bortfrusna. När man frågade honom, huru hav kunde skrifva,
svarade han: »Jag höll pennan mod foten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
