Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL OLOV ROSENTIUS. 903
i landet stod han genom brefvexling i beröring, och ehuru
icke prest utöfvade han en biktfaders kall inom en vidare
krets. än någon af kyrkans vigda tjenare. Då år 1556
Fosterlands-Stiftelsen blifvit bildad på föranledande af
framlidne pastor H. J. Tunmdborg, var det Rosenius, som
antagligen var den mest inflytelserike mannen i stiftol-
sens direktion. Exempelvis må nämmas, att då ifrån en
församling i norra Ångermanland af några ordets vänner
upplysning begärdes i en kyrklig fråga, erhölls visser-
ligen svar på frågan, men med det tillägg, att Rosenius,
hvilken för tillfället var borta från hufyudstaden, der sty-
relsen hade och har sitt säte, var den som bäst kunde
hesvara frågan. Till honom var det, som vännerna till
ett evangeliskt frumställningssätt af kristendomen i syn-
nerhet säågo upp såsom den tillförlitligaste ledaren och
andlige rådgifvaron.
Det var Pietisten, som hufvudsakligen upptog Rosenii
literära verksamhet. Hans skrifter för öfrigt äro mindre
omfattande. Märkvärdiga äro hans andliga sånger, hvilka
utan att tillkännagitva någon egentligen hög poctisk be-
gåfning likväl äro värderika för sitt uppbyggliga inne-
håll och derigenom banat sig väg till folket, hvilket icke
lyckats åtskilliga andra andliga skalder, som från estetisk
synpunkt ega företräde.
Det var steg för steg som Rosenius banado sig väg till
den plats, han intog i opinionen hos »de stilla i landena»
och, man kan tillägga det, hos den stora allmänheton.
Från början betraktades han allmänt med misstänksamma
blickar utom den trängre kretsen af vänner, som med
förtroende lyssnade till hans ord. Det fans börgare i
Stockholm, som ansågo sig skola »skämmas ögonen ur sig»,
om deras hustrur skulle gå och höra Rosenius och blifva
läserskor. De nitiska presterna i den svenska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
