- Project Runeberg -  Framstående Kyrkans män härstammande från Vester- och Norrbotten /
112

(1889) [MARC] Author: Jakob Albert Englund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 Pa UL PETTER WALDENSTRÖM.

lighet än att iakttaga den, då tålamodet är min
det prof derför som möter. För öfrigt må det n
seonde på W:s uppträdande på riksdagen icke fö
att en man, hvars bröst liksom sväller af verks
begär och synes vara till och med mera uppfyld
än hans hufvud är fullt af idéer, har svårt att fir

i alltför snäfva former. Det är hos honom någöfting
jäsande, för hvilket de parlamentariska formerna äro för

EN Hvad som ställer sig ntmanande emot hans lust
att ingripa och förändra till förmån för menniskors eller
samhällets sanna väl, såsom han uppfattat det, tycker
han sig icke behöfva skona, äfven om han dervid stöter
hufvudet. emot former, som han är skyldig att under-
kasta sig.

Hur olika W. än må bedömas och huru mycket det
än passar in på honom hvad som sades om den store
atenaren: »laudatur ab his, culpatur ab illis> (han be-
römmes af döt ena partiet och tadlas at det andra), så
måste alla medgifva, att han är en ovanlig man, Oför-
färad har han gått fram sin väg, och det tadel som är
egnadt att nedslå och förödmjuka vanliga menniskor, det
har icke utöfvat någon dylik verkan på honom. Tvärtom
synes han hafva funnit sig väl i striden i likhet med
Lars Levi Lestadius, hvilken deruti fann någonting upp-
lifvande och tycktes älska den spänning af själens krafter,
som striden tar i anspråk. Skarpa hugg har W. gilvit
och skarpa hav han fått uppbära, så att han med den
kartaginiensiska generalen kan säga: »jag hafver slagit
och blifvit slagen». Det senare har hån dockgsvårt för

att medgifva och det vill vara mycket till att han
skall erkänna sig hafva orätt. Att detta är fel, må

gerna medgifvas, men hvem saknar sådana? Utan tvifvel
sammanhänger det med den oböjlighet i karakteren, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:05:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ejakyrkman/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free